Krönika
Hur ett parti fungerar i motvind säger mycket om hur de ser på sig själva, media och väljarna.
Utan tvekan är den främsta drivkraften att hålla skenet uppe, de har en beundransvärd förmåga att vända förlust till vinst.
De förlorar aldrig ett val på grund av sin politik, deras koncept bygger på att det alltid är någon annans fel.
När SD visar sitt rätta jag beror det på att de är ”kraftigt överförfriskade” och då är det lätt hänt att man sjunger nazistiska sångtexter och oturligt nog hade de bjudit in media.
Ingen bra cocktail alls.
Om Magdalena Andersson, mot förmodan, skulle dansa runt i spritdimma skulle hon inte använda en sång som till och med är förbjuden under EM i fotboll.
Hos de flesta ligger nämligen inte någon rasism på lur och väntar på ett befriat rus.
Men som, Rikard Jomshof alltid brukar påpeka när SD gått över gränsen, de skojar bara och det fattar inte väljarna eller media som är fixerade vid sin ”gigantiska inhemska påverkansoperation”.
Vad som är lite förbryllande är att partiledningen sparkar ut den ena humoristen efter den andra.
När det ser mörkt ut i opinionsmätningarna är det valresultatet som räknas såvida det inte dyker upp en opinionsundersökning som är bättre än valresultatet.
Det såg vi exempel på efter EU-valet då SCB presenterade sin stora väljarundersökning som visar hur väljarna skulle rösta om det var riksdagsval.
SD fick bättre siffror än i EU-valet, så hux flux gick de från förlorare till vinnare.
KD fick sitt sämsta resultat någonsin, men vad gjorde det när de hade visat framfötterna i EU-valet och bara förlorat ett mandat.
”Att vi fick 5,7 procent i EU-valet är direkt kopplat till mitt partiledarskap”, menade Ebba Busch. Att KD fick 2,8 procent i SCB har dock inget med hennes ledarskap att göra.
När människor inte känner igen sig i SD:s berättelse om Sverige blir det lite trassligt för dem.
Väljarna verkar inte anse att de bor i ett genomruttet land, de fattar att det finns klimatförändringar, de har tillit till media, myndigheter och politiken, och de anser att de som kommer från andra länder också är bra människor.
Kristersson å sin sida menar att det blev för mycket politiskt spel, han fick inte prata sakfrågor. Det ska han kanske vara tacksam för.
Det kan också ha gått bättre om han svarat på varför han inte har några synpunkter när SD går överstyr gång på gång.
I riksdagen höjde han rösten och sa till Magdalena Andersson, ”ni borde skämmas”.
Det är väl en klatschig replik han kan han använda nästa gång SD underminerar hans auktoritet som statsminister.