Ukrainas sak är vår, och det finns mycket vi kan göra

Manifestation för Ukraina Östercentrum Almedalen

Manifestation för Ukraina Östercentrum Almedalen

Foto: Henrik Radhe

Politiska utvecklingen2022-03-07 15:40
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Krönika

Jag kommer alltid minnas uppvaknandet den 24 februari 2022, hur nyheten om den ryska invasionen förmörkade tillvaron. Jag kommer även minnas kvällen den 3 mars 2022, när tusentals gotlänningar manifesterade för Ukrainas rätt att bestämma om sin framtid. 

Rysslands invasion är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig, som statsminister Magdalena Andersson (S) redan konkluderat. Att vi som har förmånen att leva i en demokrati går man ur huse för att visa att vi står upp för Ukraina har betydelse. Likväl har det betydelse att Sverige i likhet med många, många andra demokratier dels fördömer Rysslands agerande, dels kraftfullt understödjer det ukrainska folkets strid för sitt land, för sina liv, men också för oss alla, och rätten att leva i fred, frihet och demokrati. 

I samband med manifestationen sa Sofia Hoas, ordförande i föreningen Svenskbyborna, att just våra protester, vårt uppmärksammande, inte får upphöra, att det är den största skräcken för de som nu lever i krigets inferno, att vi inte skulle veta vad som sker, och försöka stoppa det. 

Jag ombads att hålla tal i samband med manifestationen och det var en stor ära. Jag underströk då än en gång vikten av att vi gör allt vi kan för Ukrainas folk. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. 

Tillsammans kan vi göra massor. Jag är oerhört stolt över den breda svenska uppslutningen för Ukraina, för besluten i riksdagen om att sända fältransoner, försvarsmateriel, hjälmar och skyddsvästar, men att Sverige också kommer att bistå med sjukvårdsmaterial och drygt 600 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd för att säkra elementära behov, som rent vatten, mat och läkemedel. Ukrainas sak måste vara vår. 

Sedan helt kort: Pigge Werkelin tycker att jag killgissar om Almedalsveckans betydelse. Det stämmer att jag inte har siffror på vad vi kunde ha haft om Werkelin med flera hade ”sluppit” veckan (även bortom pandemi och restriktioner). Vem har det? 

Jag är av uppfattningen att historien lärt oss tillräckligt om vådan av att bli för ensidiga i hur en plats ska utvecklas. Jag menar att Gotlands utveckling mår väl av att ön har flera ben att stå på, olika erbjudanden till olika målgrupper. Dessutom - med tanke på det som nu sker i Europa - har väl vikten av demokratiska mötesplatser sällan ställts i en sådan blixtbelysning. Jag vet att Almedalsveckan ger Gotlands stora ekonomiska vinster, men kanske bör vi prata ännu mer om värdet av att erbjuda demokratiska, säkra mötesplatser. Det är ovärderligt i den tid vi lever. Att en folkvald företrädare slår vakt om det bör inte vara något konstigt, belägg eller ej.

Hanna Westerén (S), riksdagsledamot

Gotlands Folkblad

Krönikan är publicerad på Gotlands Folkblads ledarsida. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ledarsidans hållning.