Krönika
Nu har vi en regering igen. Som Socialdemokrat är jag glad för Sverige. Vi har (igen) en regering som står fri från Sverigedemokraternas inflytande. Det är viktigt för mig och mitt parti. Vi ser vad som snabbt händer i länder där liknande partier styr. Hbtq-lagen i Ungern träder i kraft, trots omvärldens massiva kritik. Lagen gör det i princip förbjudet att tala om homosexualitet eller transpersoner offentligt.
I Polen har den fria journalistiken utmanats rejält med repressalier för den som framför kritik mot styret och en ökad politisering ses inom såväl media som myndigheter. Samtidigt har utvecklingen på framför allt rättsstatsområdet, men också vad gäller situationen för mänskliga rättigheter och demokrati, på senare år väckt debatt och lett till kritik både i och utanför Polen.
Sverigedemokraternas historia är grumlig och effekterna av värdekonservativa partiers politik och styre är långt ifrån det Sverige jag vill leva och se mina barnbarn växa upp i. Alla partier tog inför valet 2018 avstånd från Sverigedemokraterna. Nu har M, KD och senast också L vänt i frågan. Löften om avstånd har blivit löften om samarbeten.
Människor borde kunna lita på att partier och riksdagsledmöter under en mandatperiod står för det de gått till val på. Därför känner jag respekt för Nina Lundström i L som röstade enligt det mandat hon upplevt sig få i senaste valet.
Jag känner stor oro över svensk politik. Sveriges högsta beslutande organ, Riksdagen, förvandlas alltmer till en plats för medialt fokuserad kampanjpolitik med förenklade beskrivningar av komplicerade och komplexa samhällsproblem.
En hänsynslös Trump-inspirerad misskreditering av alla andra politiska företrädare än de egna är inte värdigt vårt samhälle. Diskutera istället sansat och sakligt de utmaningar som ligger framför oss. Jag skäms och blir generad över språkval och politiskt spel.
En del säger om oss Socialdemokrater att vi sätter makten framför allt. Ja, på sätt och vis, då vi är övertygade om att den politik vi tar ansvar för är bäst för Sverige. Risken att det blir som i Polen och Ungern är värd att kämpa emot varje dag. Samtidigt kostar samverkan och förhandling.
När alla små partier vägrar ett och kräver nåt annat blir uppdraget alltid för det stora regeringsbärande Socialdemokraterna att medla, hitta andra vägar och styra med stor dos pragmatism. Samtidigt måste S-politiken tydliggöras. Socialdemokraterna är inte den breda mitten. Inte heller Socialdemokraterna kan vara en dörrmatta i svensk politik. Även Socialdemokraterna har principer.
Det blir en intressant kongress i höst. Jag tackar Socialdemokraterna på Gotland för förtroendet att vara en av tre som representerar ön där.
Meit Fohlin (S), oppositionsråd