Krönika
Vad skulle få svenska folket att ilskna till på riktigt, gå man ur huse och ropa ”Nämen nu får det väl ändå vara nog.”
Orättvisor borde kunna skapa den typen av ilska, som till exempel den rekordstora ekonomiska ojämlikheten som inte kan ha undgått någon.
Antalet miljardärer ökar, förmögenhetsskatten är avskaffad, arvsskatten är borttagen liksom fastighetsskatten, ROT-avdragen höjs gång på gång och över de välbeställda vakar Tidöpartierna.
Den ekonomiska ojämlikheten är beslutad av riksdagen och fastslagen i lagboken.
Men somliga behöver klämmas åt lite till så att de reser sig från sofflocket och äntligen fattar att de måste arbeta.
För ingen är ju på riktigt sjuk eller arbetslös utan det som krävs är en hårdhänt knuff i rätt riktning.
Över andra regnar det bonusar, skattefria pengar, utdelningar, höga löner, härliga pensionsvillkor, privata sjukförsäkringar och vägen framåt är strösslad med möjligheter.
För andra är vägen framåt gropig, kurvig och halkig med risk för avåkning.
Skattehöjningar är det värsta som kan drabba oss, hellre då att tågen inte går och att sjukvården och skolan går på knäna.
Skattesänkningar däremot, som kan ge de som redan har det bra ännu lite större frihet, det är precis vad vi behöver.
Bostadsbyggandet kan stå på vänt ett tag till för inte har vi råd att slösa skattepengar på sånt.
Visst tycker många att det är uppåt väggarna men de är ändå beredda att lägga sin röst på de partier som står för denna politik.
Förklara det den som kan.
De som äger friskolor gnuggar händerna och räknar pengar samtidigt som skolan är i krisläge, men så ska vi ha det. Föräldrar vill välja skola till sina barn och att några tjänar ohemult med pengar på det är ett offer vi måste göra på valfrihetens altare.
Visst tycker många att det är uppåt väggarna men de är beredda att lägga sin röst på de partier som försvarar detta.
Förklara det den som kan.
SD, med uppbackning av regeringen, sprider sitt hat över landet och förgiftar samhällsklimatet, skapar oro och rädsla. Visst tycker många att det är uppåt väggarna men de är beredda att lägga sin röst på SD.
Förklara det den som kan.
Finns det någon väg ut ur denna röra av ekonomisk ojämlikhet, en sönderprivatiserad välfärd och en skola som styrs av vinstintresse?
Ja visst, men då måste vi som tycker att ”nu får det väl ändå vara nog” höja våra röster åtminstone en oktav.
Vi lever i en demokrati och en förändring är både möjlig och nödvändig.
Den som är tyst vinner inga fighter.