Krönika
Vardag och krig, salmbär och bomber. Trygghet i vardagen saknas. Vi formas av krigstankar och oro för krig och försvaret tar alltför stor plats i media. Det skapar den politiska depression som pågått alltför länge. Och en krypande rädsla. Krig började i Israel, fortsatte i Gaza hoppade över till Libanon klampar in i Syrien och Iran med små skvättar. Trots hot måste politik handla om att göra livet i nutid så drägligt som möjligt.
Hur blir vi medborgare villiga att ta oss an all oro i nuet. En räntesänkning räcker inte. Inte heller fyra nya kärnkraftverk som skattebetalare skall stå för. Eller köpkraft. Skjutningar pågår överallt inte bara i Sverige. Bomber, missiler regnar ner lite här och var. Människor befinner sig någonstans därunder. Mot regn och skyfall kan man än så länge någorlunda skydda sig, vatten rinner så småningom av, mot bomber och missiler blir det omöjligt att värja sig och väldiga berg av husrester ligger kvar.
För att undkomma sprängningar vill människor nu flytta utanför staden. Landsbygdens trygghet hägrar. En flytt till landsbygden vad får en sådan för konsekvens? Gäng följer kanske efter eller så får vi kanske samma bekymmer som turismen för med sig. Mången invandrade tar för sig av välfärden, andra invandrade slår sig till ro. Skapar egen trygghet, blir omgivningens trygga vardag likaså.
Vi ser vad som komma skall, men glider in i en framtid ingen vill ha. Reduktionsplikt och klimatförändring. Begreppen politiker omger sig med studsar mot varandra.
Det som pågår nu i vår vardag och verklighet är allt som betyder något för befolkningen. Hur skulle det vara om alla politiska partier la sina motsättningar åt sidan och började samarbeta om de frågor som är livsviktiga för gemene gotlänning.
I krig har alltid samarbetsregeringar uppstått som en självklarhet och de egna skiljelinjerna har fått stå åt sidan. Vi har inte råd med skiljelinjer längre när det gäller vatten, vård, skolor, bostäder och ungas möjligheter att etablera sig på ön, unga familjers utsikter att bosätta sig, bilda familj. Liv handlar om mer än köpkraft. Det handlar om att födas och dö och allt däremellan kräver trygghet.
Vi har alltid levt med årstidsväxlingar. Nu lever vi med mobilen och influenser. Man kan inte vända utvecklingen tillbaka säger du. Vad är det då vi skall göra? Mina föräldrar gav mig ett hem, mat för dagen och utbildning. Mina barn fick datorer, kläder de aldrig hann använda och strontium och cesium. Å andra sidan tappade vi mycket av våra känslor för en långsamt utarmad jord. Vi borde dyrka solen. Solen är vår livskälla. Hela livet är solen. Ingen kärnkraft kan mäta sig med solen. Solen som ständigt skyms av bombkrevader och skogsbränder.