Krönika
Var kommer behovet att ha ihjäl människor ifrån, döda, förinta eller utplåna? Det var förintelses dag i lördags och orden som återkommer: Det får aldrig hända igen, händer igen. Om och om. I länder som Syrien, Jemen, Gasa. I kartellkrigen i syd och mellan Amerika. Överallt på jordklotet pågår massakrer. Det var inte bara judar som förintades i Baltikum under andra världskriget. I Estland massakrerades 3.500 romer, i Lettland närmare 1000. Ett människoliv är inget värt.
Vid PRO:s månadsmöte i Hemse i veckan hamnade jag vid kaffet bredvid en kvinna som plötsligt sa medan vi samtalade, att vi är på väg in i ett feodalvälde. Hon har rätt, tänkte jag. Denna typ av välde som fanns en gång var ett hierarkiskt samhällssystem uppbyggt kring förläningar, vare sig det var konung eller kyrka som stod för utdelningar av mark, följde människor med samma mark och tvångsarbete. I dessa utdelade län eller stift var människan inte fri. Tvärtom. Vi vet hur ofria bönder på ön var förr, för inte tala om statarna. Hur kyrkorna eller rättare sagt dess prästerskap ständigt avkrävde inte bara tionden utan kyrkorestaureringar. Det gavs inte utrymme att utveckla egna gårdar eller jordar eftersom samma herrar satt i tinget.
Ja, tänkte jag, hon har helt rätt. Människan är ofri. Överallt går ofria människor omkring. Vare sig det är i Kina, i Ryssland, i afrikanska länder eller arabvärlden. Och de styrande tar över rättsväsendet.
Vi påstår att vi lever i ett demokratiskt land, men vi får inte rösta om inträde i Nato. Vi får inte säga nej till kärnkraftsbestyckade militära fartyg eller flygplan. För det kommer inte att hända att Natoländer besöker svenskt territorium med kärnvapen enligt försvarsministern. Vi får inte säga nej till roterande förband. Vad som sägs idag från regeringens sida är inte detsamma som framtiden. Men det sägs inte.
Det tas ständiga beslut över våra huvuden och bildning har blivit något onödigt. Vi tycks ha valt företrädare till makten som ständigt fegar ut.
Länder runt om blir allt mindre demokratiska. Man gör sig ofri på egen hand.
Herrar vid makten skiftar här och var. En del biter sig fast. Flera vill ha större landytor, mer makt. Ofrihet kommer på köpet. Ena dagen en öppning, nästa bara slutenhet. Människan tycks vilja leva med hårdhandskar.
Vi då? På Gotland blir vi bara äldre och äldre. Snart är en tredjedel över 80 år. Världen utanför närmar sig, men trygghet på ålderdomen är viktigare. De flesta äldre vill flytta till stan. Till livet. Det levande livet. Bygga trygghetsboende för äldre är inget för byggherrar. Inte ens i Visby. De tar inget ansvar för den typen av boende. Bygga trygghetsboende för dyr uthyrning till regionen på 30 år, det ger byggherrar storkovan och ansvarsfrihet.
Vi kan inte påverka livet i det lilla, hur skall vi då kunna påverka överlevnadsfrågor i det stora.