Krönika
Nästan sju månader har passerat sedan Ing-Marie Wieselgren mördades av en nazist mitt i Almedalens hjärta vid Donners plats. Att det kunde ske är fortfarande obegripligt och hör hemma i en deckare. Arrangören Region Gotland vill förbättra säkerheten och lyfte innan jul att de kommer införa trygghetsvärdar på plats. Men när man går in på Almedalens startsida på webben nu finns inte ett ord om säkerhet med. Då är allt som vanligt. Varmt välkomna till en unik, öppen, kostnadsfri och demokratisk mötesplats. Enda nyheten är att arrangemanget tidigareläggs en vecka för att inte krocka med turisterna.
Almedalsveckan vimlar av poliser, både civila och i uniform. Säkerhetstänket har funnits där i många år. Dock är det som hoten bara existerat mot politiker. Det tragiska mordet på Wieselgren skakade om den föreställningen. Nu är också opolitiska tjänstemän och experter som jobbar för Sveriges bästa oavsett regering möjliga offer. Även journalister och samhällsdebattörer stod på mördarens lista. Det vänder upp och ner på själva bilden av vad Almedalen är till för. Vilka öppna och spontana samtal mellan makthavare och medborgare vågar man ha? Hur tryggt känns det att klämma in sig i en folksamling som vill lyssna på ett populärt seminarium?
Strax knackar februari på dörren och tiden rinner iväg. Snart är partiledartalen igång igen med tusentals personer i publiken. Region Gotland skickade i veckan ut inbjudan till Almedagen. En slags förträff i Stockholm där fokus är att ge tips och råd till deltagare och arrangörer. Almedalsveckans kontor är på plats och svarar på frågor. Men kan de på riktigt garantera en våldsfri vecka? Hur stor andel av förra årets besökare planerar att återvända?
Vansinnesdåd kan hända överallt, men en uttalad nazist som har kartlagt närmare 100 tilltänkta offer ska inte kunna kliva av färjan. Vi har inte råd med att polisen misslyckas så fatalt en gång till. Trygghetsvärdar i all ära, men för att på riktigt öka säkerheten krävs mer än så. Region Gotland behöver samarbeta ännu tätare med polisen. Det gäller att hitta en balans mellan att bevara Almedalens unika öppenhet samtidigt som besökarna ska våga komma tillbaka. En del säkerhetsåtgärder kan man heller inte berätta öppet om. Det ligger i sakens natur. Därför är de förtroendeskapande delarna så viktiga. Känslan av trygghet måste finnas där. Klarar man inte av det i sommar är det nog tyvärr tack och adjö för Almedalen som arrangemang.