Krönika
Näringslivets toppchefer tjänar i snitt 65 gånger så mycket som en industriarbetare. Det visar LO:s årliga rapport. Det är den största skillnaden sedan mätningarna började 1950. Jämför man med andra LO-yrken blir skillnaderna ännu större. En topp-vd tjänar till exempel 81 gånger så mycket som en personlig assistent eller lika mycket som 86 städare eller 71 undersköterskor.
Det är naturligtvis orimligt. Om något ändå blivit tydligt under pandemin är det att vår ekonomi, välfärd och hela samhället är uppbyggt och beroende av miljoner arbetare. Vi har pratat om de samhällsviktiga tjänsterna. De som måste gå till jobbet varje dag för att barn, äldre och sjuka ska få förskola, skola och vård. De som oförtrutet fortsätter i produktionskedjor eller som tömmer våra sopkärl. Oavsett pandemi. Dessa arbetstagare värderas lågt men gör avgörande insatser varje dag. Till det har vi skillnaderna mellan kvinnor och män. Kommissionen för jämställda livsinkomster visade samtidigt i veckan att kvinnor under sin livstid tjänar 6 miljoner kronor mindre än män och att det kommer ta 100 år innan lönegapet sluts. Det är också orimligt att samtidigt som kapitalinkomsterna i toppen ökar har egendoms- och kapitalbeskattning minskat. Det är inte acceptabelt att den som lever på sitt kapital betalar mindre i skatt än den som arbetar och sliter.
Detta är dålig utveckling. Samhället dras isär och förståelsen för varandra och våra olika förutsättningar minskar. Den som sätter villkoren för arbetare står allt längre ifrån insikt och känsla för behoven. Tilltron till att beslutsnivån ska vilja mig som arbetare väl och förstå mig minskar. På Gotland har vi läst hur andelen barn som lever i eller nära barnfattigdom ökar i vissa områden. Med skenande bostadspriser och bostadsbrist ökar segregationen även här.
Vi är många som kan bidra i kampen emot att samhället dras isär. Vi på Gotland kan göra vad vi kan för att lönenivåer som i dag är låga ökar. I politiken måste vi värna löneutvecklingen bland våra medarbetare och i det ingår att värdera upp insatserna av de med lägst löner. Näringslivet brett behöver ta sitt ansvar och bidra. Vi måste gemensamt stå upp för schyssta löner och trygga anställningar oavsett bransch, yrke eller vem det är som arbetar.
Detta är såklart också en valfråga. Politiskt skiljer sig synen på det rimliga i höga löneskillnader. Högerblocket tycker det är okej och menar att när lönerna i toppen stiger så följer resten med. Samtidigt vill de minska inkomsterna för de som redan lever med lägst inkomst genom till exempel bidragstak.
Istället måste jämlikheten öka samtidigt som välståndet i samhället gör det. Det kräver att vi säger som det är och göra något åt det. Sverige behöver krafttag för minskade klyftor och större känsla hos fler av möjlighet att påverka sitt liv.
Meit Fohlin (S), oppositionsråd