Krönika
Prinsessan är död, länge leve Birgitta Ingeborg Alice. Hon levde ett fritt liv och det borde hennes lillebror ta efter. Än är det inte försent.
Den i syskonskaran med mest energi dog först. Det hade man inte kunnat gissa i förväg. Fast så gick det snabbt också. Media rapporterar att hon var på golfbanan samma vecka och två dagar innan pratade med Silvia i telefon. Men så ramlade hon olyckligt och bröt armen. Väl på sjukhus avled sedan prinsessan Birgitta 87 år gammal. Näst äldst bland Carl Gustafs fyra storasystrar.
Hovet gick snabbt ut med kungens kondoleanser: ”Min syster var en färgstark och rättfram person som kommer att saknas djupt av mig och min familj.”
Just färgstark och rättfram är egenskaper resten av den stora kungafamiljen saknar. I alla fall i offentligheten. Och det är inte deras fel. Monarkin tvingar dem till det. Ett uråldrigt och orättvist system baserat på DNA som hör hemma i sagans värld. Generation efter generation som stelt måste vinka till folket och inte får välja livsväg själva. Varje steg punktbevakas och ett privatliv alla har rätt till är inte aktuellt. Kungafamiljen förtjänar att bli befriade från sina bojor.
Dessutom står svenska skattebetalare för deras rekordhöga försörjningsstöd. Inte särskilt jämlikt eller rimligt år 2024. En del partier vill visserligen avskaffa monarkin men ingen driver det tillräckligt starkt för att det ska bli verklighet.
Prinsessan Birgitta lämnade tidigt Sverige och återvände aldrig. Hon trivdes bättre först i Tyskland och sedan i många år på Mallorca. Fortfarande gift men levde länge isär från sin make. Birgitta ville utbilda sig till sjukgymnast, men på den tiden passade det sig inte för en kunglighet. Hon studerade då i stället till gymnastikdirektör. Friskvård följde henne genom livet med golf som största intresse.
Hon valde sin väg och struntade i konventioner. En självständig kvinna som hela livet ville bli behandlad som en vanlig person. Eller som sig själv helt enkelt, med den roliga, uppriktiga och varma personlighet hon hade. På det sättet liknar hon den tidigare danska drottningen och tillika kusin Margrethe som abdikerade för snart ett år sedan. Båda var dessutom glada i ciggen.
Två släktingar som levde och lever i takt med tiden. På ålderns höst borde kungen därför inspireras av de här starka kvinnorna och lämna tronen. Då skulle han till sist och på riktigt leva upp till sitt valspråk: För Sverige – i tiden.
Joanna Abrahamsson, oberoende skribent