Krönika
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”. Det finns ett stort mått av förtröstan i strofen ur psalmen blott en dag. Men ibland tryter kraften. Ibland behöver man få ge upp en stund och sen komma tillbaka med nya krafter. Sedan valet har vi arbetat stenhårt med att få den statliga nivån att förstå vad det innebär att vara en ö. Vi har gjort nya beräkningar om vilka merkostnader vi har på grund av våra opåverkbara faktorer och vi har räknat försiktigt. Ska kunna stå för varenda krona.
Vi har försökt påtala det fullständigt absurda i att Gotland som enda region i landet tvingas ta pengar från skola och äldreomsorg för att finansiera vår sjukvård. Eller att gotlänningarna skulle betala en kommunalskatt som skulle placera oss högst i landet för att få ungefär samma välfärd som resten av landet. Eller det ännu mer absurda att just vi inte ska få viss vård för att vi är en ö.
Jag kanske var för optimistisk men efter att sjukvårdsministern, Acko Ankarberg Johansson (KD), besökte oss tidigare i år trodde jag att vi lyckats nå fram. Hon såg våra svårigheter och bekräftade vår analys. Arbetet fortsatte därefter mot ännu fler företrädare på nationell nivå för att ytterligare förstärka vår analys.
När regeringens och sverigedemokraternas budget presenterades var jag därför rätt säker på att vi nu skulle få lindring. Att den helt omöjliga uppgift man lagt på Gotland nu skulle göras lite lättare. Döm om min förvåning när vi nästa år kommer få mindre pengar än vad vi haft under innevarande år. Detta trots att kostnaderna fortsätter stiga. Detta trots att vi har en åldrande befolkning och en medicinteknisk utveckling som gör att vi kan göra allt mer för allt fler.
Det innebär kraftigt ökande behov av personal, läkemedel, materiel och analyser för att nämna några av de större kostnadsposterna.
Sjukvården står inför enorma utmaningar framöver och vi får faktiskt bestämma oss snart. Ska vi ha en allmänt finansierad sjukvård där man får vård efter behov och inte beroende av plånbok. Då får vi också vara beredda att finansiera det. Det går inte att bedriva en sjukvård med höjda ambitioner för en väsentligt mindre mängd resurser.
Det finns tyvärr inga trollspön och ingen magi. Ska vi klara att ta hand om ett ökat antal personer med allvarliga sjukdomar så måste vi respektera att det är dyrt. Då duger inte skattesänkningar till de som redan har så de klarar sig och mer därtill. Snart borde det vara vanligt folks tur.
Filip Reinhag (S)
Regionråd och ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden