Krönika
Ingen har väl undgått stridsropen från Sälen, där både stats- och civilförsvarsminister talar med allvarsamma ord om det säkerhetspolitiska läget och behovet av förberedelser för i värsta fall krig. Det finns anledningar att stanna upp och reflektera, kring hur vi kan sluta oss samman för att stå starkare om så blir fallet. Är vi rustade? Står vi starka?
Min kollega Per-Arne Håkansson (S) ställde i veckan som gick frågor till civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) om hur redan sårbara hushåll ska kunna bygga sin hemberedskap.
För detta hade SD-regeringen uppenbarligen ingen plan, Bohlin hänvisade den som ingen egen vevradio har, att förlita sig till sin granne. Jag deltog i debatten eftersom jag tycker det finns uppenbara paralleller till hur SD-regeringen hanterar regionernas roll i civilförsvaret. Bohlin dundrar på om regionernas ansvar för den civila sjukvårdskapaciteten i händelse av kris eller krig, men nämner inte ens ett ord om att sjukvården redan nu har ofattbart svårt att leverera på sitt uppdrag givet bristen på resurser.
Samma visa blir det ifråga om den egna hemberedskapen; vi som har råd kan investera i batterier, bränsle och vevradio till kampanjpris, fynda konserver på rea, men den som inga marginaler har - hur ska hon kunna köpa det som krävs för att klara flera veckor under oklara omständigheter? Där blottas en uppenbar brist i regeringens syn på totalförsvaret, vi är inte starkare än våra sköraste medborgare. Om vi inte klarar våra egna behov i händelse av kris eller krig, vem möter oss då?
SD-regeringen har alla möjligheter i världen att göra bättre. En plan för hur den civila sjukvårdskapaciteten ska byggas, och en tydlighet för vad som gäller i det fall du inte mäktar med att bygga egen hemberedskap (för att pengarna helt enkelt inte finns) brådskar. Om säkerhetsläget är så allvarligt som det lät i Sälen, har vi ingen tid att förlora.
SD-regeringen kan ålägga både regioner och privatpersoner alla möjliga uppdrag, men som författaren Susanna Alakoski konstaterar ”den rike kan fynda på rea, den fattige handlar när han har råd”. I den insikten måste vi förstå att totalförsvaret kräver sammanhållning och att så väl ansvar som kostnader måste bäras gemensamt. Allt annat är en säkerhetsrisk i sig.
Att SD-regeringen inte bryr sig nämnvärt om Gotland - vårt ”strategiska läge” till trots - är uppenbart. Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) verkar inte ens förstå frågan om att säkra att alla dryga 20 miljoner faktiskt används till sänkta biljettpriser, och finansminister Elisabeth Svantesson (M) tänker inte lägga sig i att 80 jobb på Svenska Spel riskerar att försvinna, där det slår långt hårdare än i Solna. Gotland förtjänar så mycket bättre än det här.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot