Krönika
Fakta går inte längre att trolla bort. Klimatkrisen är enormt allvarlig och kräver genomgripande reformer. Långtgående politiska åtgärder är nu nödvändiga.
Vår förhoppning är förstås att de folkvalda politikerna ska ta denna utmaning på verkligt allvar. Men de som följde partiledarnas anföranden i Almedalen förra veckan måste ha blivit besvikna.
Denna vår tids ödesfråga berördes oseriöst eller inte alls av partiledarna från M, SD, KD och L. Ulf Kristersson propagerade än en gång för kärnkraft som om detta skulle vara den omedelbara och saliggörande lösningen. I övrigt radade han upp vallöften som – om genomförda - skulle fördjupa klimatkrisen.
Övriga partier visade större insikt och förståelse för att krisen verkligen är allvarlig. Miljöpartiets Per Bolund ägnade merparten av sin tid till att beskriva de akuta miljöproblemen och konsekvenserna av att nonchalera dem.
Annie Lööf prioriterade också krisen med påfallande engagemang i sitt tal. Markeringar om betydelsen av frågan gjordes också av Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar.
De som med tanke på det kommande valet hade hoppats på en bred partipolitisk samsyn i just denna ödesfråga blev förstås besviken förra veckan.
Men det finns ändå grund för viss optimism. Det finns många frivilliga organisationer i landet som kräver handling. Bland dem ”Gretas vänner” som föddes här på Gotland och fortsätter sitt arbete för att uppmuntra lokala förändringar.
Det finns också flera politiker som verkligen är engagerade och aktiva för de nödvändiga reformerna. En är Gotlands Hanna Westerén som i riksdagens miljöutskott varit en pådrivande kraft.
Uppenbart är att det kommande valet blir särskilt viktig för att vi ska mäkta ta de nödvändiga stegen för att bryta vårt farliga fossilberoende.
Thomas Hammarberg, f.d. riksdagsledamot (S)