Krönika
Jag hoppas att du som läser det här har haft en fin, fridfull påsk. Jag har de senaste dygnen reflekterat över påskens ursprungsbetydelse, vad den har att förmedla till oss som lever i dag.
Oaktat trosuppfattning menar jag att vårt samhälle har mycket att vinna på att vi avstår och ”offrar” oss för varandra, att den som kan avstår av sitt överflöd för att andra ska bli fria, eller för all del mindre fattiga. Att vi tar bättre hand om varandra, och avundas mindre.
Jag ska inte ge mig på att tolka vad Jesus skulle ha sagt om livet av i dag, men jag vet att jag själv tror att vi lever på lånad tid om vi fortsätter som nu. Det är per definition ohållbart, och ett systemfel, att vårt land går igenom sådana hårda ekonomiska tider, med svåra konsekvenser för de mest sårbara hushållen, parallellt med att de allra rikaste under samma period blivit ännu rikare. Det är för att använda en biblisk term orättfärdigt. Det skapar ohälsa och sumpar livschanser, och det sliter isär vårt samhälle.
I samma anda är det så oansvarigt att inte adressera klimatfrågan på det vis den förtjänar. Det är en otjänst mot oss som lever i dag, men än mer mot de som kommer efter oss. Även här är det solidariteten som brister, vår ovilja att komma samman och i vissa avseenden avstå somligt för att vårt samhälle så som vi känner det, ska stå starkare och mer robust.
Finns det någon snabbkur då? Nej, det är klart att det inte gör, men nuvarande regering försöker ju inte ens! För att värna uppväxtvillkoren för dagens barn skulle man kunna höja barnbidragen, men nej. För att lindra för de mest utsatta hushållen, finns det ärligt talat mycket att göra, till exempel skulle man kunna permanenta det extra stödet i bostadsbidraget, men nej. Och ja, allt kostar pengar, men det är verkligen inte så att alla sugit på ramarna under den pågående ekonomiska krisen.
Jag vill än en gång lyfta möjligheten att införa en skatt på bankernas övervinster. Notera ÖVERvinster - 180 miljarder kronor 2023. Det vore rimligt och rättvist, och skulle ge medel att omfördela där de som bäst behövs. För livets nödtorft; för mat och resor till och från jobb och skola, avgifter till idrottsföreningen och nya gympaskor.
Jag vet att påsken är en glädjens högtid för mig, med närhet till familj och vänner och mat på bordet, men att det är långt ifrån en självklarhet, och det gör mig ont. Just för att det inte behöver vara så här. Samhället är som bekant människans verk. Om något är fel så kan vi ändra på det. Sverige kan så oerhört mycket bättre än så här.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot