Krönika
I onsdags i förra veckan gick årets första partiledardebatt av stapeln i riksdagen. Annie Lööf (C) gjorde sin sista partiledardebatt och tackades av med många och välförtjänta lovord. Vilket ledarskap, vilket mod, och vilket pannben! Något för många att ta efter.
Lika varm som stämningen var under själva avtackningen, lika iskallt var det i övrigt. SD:s marionettregering kallhamrade vägran att lösa elkrisen på ett anständigt vis, låg som ett lock över hela debatten.
Hushållens kamp för att få pengarna att räcka till att betala astronomiska elräkningar påstår man sig sympatisera med, och skynda på för att lindra. Likväl är det ett faktum att man gjorde djärva utfästelser i valrörelsen om att elpriskompensationen skulle vara på plats den 1 november. Det var den som bekant inte, och i olika sammanhang har företrädare för regeringen också påstått att man inte ens lovat det. Nu menar man att man jobbar så fort man bara kan för att få ut pengar till hushållen i februari eller mars, och så småningom också till företagen. Med tanke på hur svårt det tycks vara att få ut pengarna till hårt pressade hushåll, är det helt obegripligt att regeringen förhåller sig så kallsinnig till det socialdemokratiska förslaget om en elräkningsakut.
Desto mer bråttom verkar man ha haft att sekretessbelägga vilka som får ta del av elpriskompensationen och med vilka belopp. Helt ofattbart i ett land som Sverige, där öppenhet och transparens har varit en självklarhet. Vems ärenden är det man går? Vad vinner svenska folket på detta hemlighetsmakeri? Och varför lägger man ens mängder av arbetstimmar på att bereda sekretess, i stället för att skynda på själva utbetalningarna?
I torsdags figurerade därtill uppgifter om att en del hushåll kommer att kompenseras med mer än man betalat, det kommer alltså aldrig att kunna granskas. Inte heller kommer barnbidragen att höjas, de pengarna når i stället arma höginkomsttagare som kan inkassera cirka 10 000 kronor i sänkt skatt per år. Ulf Kristersson (M) säger sig vilja samla Sverige, men det mesta regeringen gör bidrar enbart till ökade klyftor, ökad splittring.
Det är också helt uppenbart att vi behöver mer el, oavsett energislag. Den snabbaste vägen till mer el är vindkraft, ändå fortsätter SD:s marionettregering att odla sin besatthet av kärnkraft, vilket förvisso kan bidra med mer el, men inte på länge än.
Nog anade jag – och många med mig – att regeringen inte riktigt var rustad för uppgiften att leda Sverige i en på många vis utmanande tid, men blandningen av ren okunnighet, nonchalans och slarv är häpnadsväckande. Sverige förtjänar så mycket bättre än det här.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot