Krönika
Det som pågår just nu i termer av ökade kostnader gör ont på riktigt. Även vi med höga inkomster och pengar i spargrisen, märker av krisen, det är oerhört mycket dyrare att betala elräkningen, tanka bilen eller veckohandla. Men, vi med höga inkomster går inte hungriga.
Det är det däremot många, många svenska familjer, därmed också barn, som gör. Vi ser krisen i blixtbelysning i matbutiken, där småbarnsföräldrar väljer bort frukt och grönt för att kunna köpa blöjor, där pensionären väljer bort kött åt sig själv för att ha råd att även mata katten. Barn uteblir från fritidsaktiviteter för att familjen varken har råd att skjutsa dit dem eller för den delen betala deltagaravgift.
Det är inte konstigt att en kris av den här magnituden drabbar brett, att Rysslands invasionskrig i Ukraina, blir kännbart även för oss, men det är faktiskt ingen naturlag att de med minst marginaler ska slås ut fullständigt under en ekonomisk kris.
I Sveriges Riksdag verkar vi dock vara besvärande oense om hur vi ska tackla hushållens ekonomiska situation. Ärligt talat vet vi rätt lite om vad SD:s regering har för ess i ärmen, men jag hoppas verkligen att där finns några. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) antyder när hon får frågor att det finns verktyg att ta till, men det är oklart vilka de är. Socialdemokraterna har begärt en särskild debatt i riksdagen om hushållens situation och kanske klarnar det där.
För mig är det fullständigt obegripligt varför man som regering till exempel inte höjer barnbidragen. Ur ett barnperspektiv helt rätt, men också träffsäkert i och med att det inte eldar på inflationen utan går till det allra nödvändigaste: mat för dagen. I budgeten i höstas lät man tillfället passera och sänkte istället skatten för oss som redan har. Det kommer en ny möjlighet senast om någon månad, där SD-regeringen har chansen att prioritera hungriga barnfamiljer framför höginkomsttagare. Jag skulle bli genuint glad om så blev fallet, men misströstar en aning.
Jag hoppas verkligen att vi snart får se Svantessons verktyg, för det är kritiskt nu. Skuldsättningen ökar och både frivilligorganisationer och skolor larmar om att barn går hungriga och fel klädda för att marginalerna har brunnit upp.
Under pandemin röstade riksdagen igenom ett antal extra ändringsbudgetar, så instrumenten för att omgående få ut stöd av olika slag finns. I tider av kris och kris prövas vi, och vår solidaritet. Att i dessa tider prioritera de med minst marginaler, borde samla massivt stöd i riksdagen. Dessvärre har vi än så länge inte sett några tydliga tecken på det.