Krönika
Man måste kunna hålla två bollar i luften samtidigt säger de som har åsikter som inte riktigt går ihop. Att belysa olika sidor av samma boll verkar däremot helt omöjligt.
Ta kärnkraften, den beskrivs som det enda energislag som kommer att rädda oss undan allsköns elände. Det kommer visserligen att ta lång tid att bygga nya kärnkraftverk och de små reaktorerna som ska spridas över landet, finns än så länge bara på papperet.
Och så har vi det radioaktiva avfallet som måste förvaras avskilt från allt liv i tiotusentals år.
Det pratar ingen om, med undantag för någon ropande röst i öknen, vanligtvis en forskare som inte hörs i dånet från kärnkraftsentusiasterna.
De gröna näringarna växer så människor måste flytta norrut där jobben finns, säger regeringen. Men var de hundratusen jobbsökarna ska bo är skrivet i stjärnorna.
Bostadsbyggandet och bostadspolitiken har fullständigt kollapsat vilket möts av en kompakt politisk tystnad.
Invandringen pratas det om varje dag, i negativa termer.
Alla som legat på sjukhus, har hemtjänst, bor på omsorgsboende, åkt kollektivt med mera vet att allt skulle kollapsa om det inte vore för alla invandrare som håller välfärden uppe. Men de beskrivs som ett gäng bidragsberoende slöfockar alternativt gängkriminella
Att vräka familjer som har barn som ägnar sig åt brottslig verksamhet är kanske en rimlig åtgärd men var ska de ta vägen efter att ha förlorat sitt hem?
Om resultatet blir att de tvingas till ett liv som hemlösa är ju vräkning ingen vidare effektiv trygghetsåtgärd. Fast den sidan av saken pratar vi inte om. De kan förstås köpa sig en bostadsrätt eller villa vilket är ett effektivt sätt att undkomma vräkningar.
Regeringens bild av den mänskliga naturen är att vi tar första bästa tillfälle att slå oss ner på sofflocket där vi sedan hoppas kunna ligga och räkna bidragspengar. Det ska bli slut med det, säger Johan Pehrson som anser att man lever alltför fett på a-kassan.
A-kassa får man inte hursomhelst det förutsätter att man haft jobb och lön, först då har man kvalificerat sig.
Strukturomvandling, inflation, konkurser och teknikutveckling gör människor arbetslösa. De måste klara sig till nästa jobb och då har vi tack och lov en arbetslöshetsförsäkring.
Men så har vi Johan Pehrson som ska se till att tumskruvarna dras så ingen inte tror att det går att dra benen efter sig.
Att dra alla över en kam och döma ut dem som uppbär på a-kassa, försörjningsstöd eller sjukersättning som latmaskar är en typ av signalpolitik som regeringen konsekvent ägnar sig åt.