Debattserie
Ekonomisk demokrati – en förlorad möjlighet eller en nödvändig förändring. Del 1
I somras skrev jag tre artiklar som publicerades på Gotlands Folkblads ledarsida i Gotlands Tidningar och på helagotland.se. De utgick alla från en systemkritisk hållning i förhållande till den kapitalism som förskönande omskrivs som marknadsekonomi.
Eftersom jag till min glädje förstått att det visade intresset för mina artiklar, haft sin grund i ett växande missnöje med vårt demokratisk/politiska system i så måtto att det inte klarar av att tämja den kapitalistiska ekonomi som både är orättvis, ojämlik och resursförbrukande på ett sätt som gör att hela mänsklighetens framtid är hotad.
Att det demokratisk/politiska systemet tyvärr också inte förmår motverka trångsynt nationalistiskt tänkande som allehanda obskyra personer utnyttjar för att undergräva internationell solidaritet och inte heller förmår hantera religiös fanatism, är tyvärr också mer än problematiskt.
Ständigt betonas värdet av vårt fria öppna demokratiska samhälle, att det måste bevaras och försvaras om så med det yttersta av medel, av överlägsen vapenmakt och krig. Alltså; vi är beredda att försvara den kapitalistiska ordningen i tron på att den är förbunden med demokrati. Kanske är det den uppfattningen som är grunden till de svåra konflikter som vi upplever i dag.
Det finns inte längre några lösningar som fungerar, skriver en välkänd kritisk ekonom, Thomas Sowell. Det finns bara målkonflikter, som är olösliga därför att de inte vilar på demokratiska värderingar. Det är alltså en djupgående kritik av vår samhällsekonomiska ordning grundad i kapitalistisk teoribildning. Och det är också ungefär samma slutsats som Marx en gång i tiden kom fram till. För Marx var den helt grundläggande tanken strävan efter frihet och jämlikhet.
I likhet med sina liberala åsiktsvänner stod det klart för Marx att människans befrielse inte bara krävde en uppgörelse med de religiösa förvillelserna och det nationalistiska tänkandet. Den avgörande frågan gällde ekonomin.
Kapitalism och verklig demokrati är oförenliga krafter skriver Martin Hägglund, när han pläderar för en annan ekonomisk ordning i sin bok Vårt enda liv. Under kapitalismen, menar han är den givna grunden för den ekonomiska produktionen redan fastslagen. Det yttersta syftet är att generera tillväxt av kapitalet i ekonomin. Den frågan är inte förhandlingsbar. Det enda som återstår för en demokratisk diskussion gäller hur vi ska fördela tillgångarna.
Där har socialdemokratiska och social-liberala partier gjort halt och därmed gett upp den givna grunden för verklig ekonomisk demokrati. Att genomföra en fördelningspolitik som gav alla del av tillväxtens välsignelser, blev under de gyllene åren på 50- och 60-talet, en ledstjärna för socialdemokratiskt styre Då fördes tankar fram om att förena kapitalistisk effektivitet med sociala ambitioner, en vacker tanke, som fick namnet blandekonomi, men som ändå lämnade de grundläggande strukturerna oförändrade.
Om det ber jag att få återkomma.