Krönika
Dotterdottern sitter vid köksbordet och stönar. Betraktar datorn framför sig. Jag undrar om det är fotbollen. Hon for med P18 till fastlandet och fick sitta bänk hela matchen och se laget förlora. Icke, hon skall ha historieprov. Om vad? Kungar. Sa du kungar???? Ja, kungar från 1000-talet fram till slutet av 1700-talet, hävdar hon. Va, i helvete, ropar jag. Håller ni ännu på med kungar i gymnasiet och det på naturvetenskapligt program. Ingår det än i dagens läroplan? Man tror inte sina öron. Och kvinnor, kvinnohistoria? Vi på köksgolvet. Vad lär ni om oss. Om patriarkatet? Det som får kvinnor att krypa? Det är lätt att tappa lusten av allt vanvett som pågår runt om. Det tar aldrig slut.
Bokmässan som pågick i helgen blev en annan upplevelse. Det viskades runt borden att det inte fanns en enda journalist på plats. Men det skrivna ordet fanns i alla dess former. Det kändes som Gotland, dess liv och leverne och historia, nu är lika urgröpt som kalkstenshällen på ön. Gotländska författare blir när de är döda intressanta och får egna sällskap som Anna Kajsa Hallgard och Sonja Åkesson.
Vem får tidningarnas öra i den nya veckotidning som uppstått med ägandet i Norrköping, ett tunt blad som ramlar in i våra brevlådor. Hur görs urvalet av innehållet? ”Trist är det att intresset för kultur upplösts med vinden”, sa en deltagare vid bokmässan. Fyllde på samma visa gjorde en kontaktperson för stiftelsen Ragnar och Lydia Nilsson i ett mail till mig: ”Jag är ledsen för det men inte förvånad när det gäller boksläpp. Tidningarna är inte intresserade längre. Det krävs något sensationellt för att de ska bry sig ”. Ja, ja tänker jag, ICA-handlare och äggbönder som byter verksamhet. Sensation på sensation.
Vi tänker säga upp prenumerationen, sa en besökare av lördagens bokmässa, där jag vid ett bokbord av åtskilliga sådana blev ”hon som skrev i tidningen”.
Jag lärde mig denna dag också lite om gotländska fonders bestämmelser. Söker du bidrag för ditt skrivande eller utgivning gäller en osynlig hand. För att du skall bli en lyckost måste fondens namn och gåva tydligt synas i ditt alster. Det är det första du skall tänka på vid en eventuell utgivning inte innehållet som sådant.
Det gäller att befinna sig i smeten för att ha koll på förhållningssätt och tankeflöden på ön. Utanför är utanför. Vägvisare in i kulturkretsen måste man hålla sig med eller skaffa sig. En människa är allas villebråd, när lusten faller på.
Texten på makens gravsten lyder ”En man beroende av sitt oberoende.” Min kommande gravsentens står sig i alla väder ”Hon dog av lite av varje”. Människors handlingssätt på den här ön upphör aldrig att förvåna. Så människor gör med varandra.