Slakten av folkbildningen är ett hårt slag mot Sveriges pensionärer och vår landsbygd.
När regeringen presenterar statsbudgeten står det klart att det svenska civilsamhället och kulturlivet inte står speciellt högt i kurs. De som drabbas hårdast är alla föreningsaktiva som bor på landsbygden och Sveriges pensionärer. Tycker inte regeringen att dessa grupper är viktiga för en stark demokrati nu och i framtiden?
I 2024 års statsbudget som nyligen presenterats av regeringen möts vi av nyheten att en tredjedel av de statliga anslagen till studieförbunden försvinner fram till år 2026. Ett hårt slag mot det svenska civilsamhället, kulturen och demokratin. Den nuvarande regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, har valt att rikta in sig på en av demokratins hörnstenar: folkbildningen. Den beslutade nedskärning av bidragen till studieförbunden är inte bara ett angrepp på det svenska civilsamhället, utan framför allt är det ett direkt angrepp på landsbygden och pensionärerna.
Enligt en analys från Staffan Larsson, professor emeritus vid Linköpings universitet, deltar en större andel av befolkningen i studieförbundens verksamhet på landsbygden jämfört med storstäderna. I ren glesbygd är deltagandet betydligt högre. I regioner och kommuner som Gotland deltar en betydande del av befolkningen, medan deltagandet i storstadsområden är betydligt lägre.
Studieförbundens anslag är en viktig del av statens stöd till landsbygdens kultur.
Utan studiecirklar och kulturarrangemang riskerar landsbygden att förlora en viktig kulturell resurs. Dessutom kommer mötesplatser som Folkets hus, bygdegårdar och hembygdsföreningar att få det mycket svårare. Studieförbunden på Gotland härbärgerar idag mer än 700 föreningar, föreningar som litar på vårt stöd och vår service. Det kommer att bli svårt för studieförbunden att, med minskade resurser, bibehålla detta och inte fullt ut kunna vara den serviceorganisation vi i grunden är.
Folklig kultur, som är beroende av studiecirklar för att utveckla kunskap inom hantverk, musik, konst, dans och dramatik kommer också att påverkas. Det handlar inte bara om tillgång till resurser som verkstäder, musikstudios och ateljéer, utan också om en plattform inom civilsamhället där vuxna kan odla sin egenmakt, lära sig om och delta aktivt i demokratin.
Det som är särskilt bekymmersamt är att regeringen och Sverigedemokraterna verkar gå emot en bredare folklig uppfattning.
David Samuelsson, generalsekreterare för Studieförbunden i samverkan säger, ”Den folkbildningsfientliga politiken vi nu ser, visar på ett förakt mot folkbildningen och allt studieförbunden står för”.
Gotland blir kallare och tommare eftersom studieförbunden skapar meningsfulla möten som bryter ensamhet och bygger gemenskap. Ingen kommersiell aktör kan ersätta den genuina mänskliga kontakten och det meningsskapande utbyte som sker i dessa sammanhang.
I ABF:s idéprogram står att läsa att ”ABF vill skapa förutsättningar för delaktighet och valfrihet i utbildning och kultur för alla människor.” Det kommer att bli svårt för oss att hålla det löftet sett till den framtid vi går till mötes.
Felix Jonsson, ordförande ABF Gotland
Hanna Westerén, riksdagsledamot (S)
Lotta Ekwall-Ericson, ombudsman ABF Gotland
Katrina Ansarfwe, ordförande LO-distriktet Gotland
Linus Gränsmark, ombudsman LO-distriktet Gotland
Björn Ahlsén, kulturbyråkrat emeritus
Filip Reinhag (S)
Roland Salemark, bokhandlare
Margareta Palmedal, ordförande SKPF avd 16 Gotland
Anna Jansson, författare
Håkan Nesser, författare
Mikael Bogsjö, ombudsman Socialdemokraterna Gotland
Ulla Pettersson, ordförande Socialdemokraterna Gotland
Meit Fohlin (S)
Marie Nilsson Lind, sångerska/textförfattare/kompositör
Håkan Östlundh, författare