Krönika
Ett rejält oväder drog in över Sverige med åska, hällregn och blixtnedslag. På Lidingö utanför Stockholm tränade ett fotbollslag med pojkar på en plan utomhus. När åskan mullrade tog de skydd under ett träd. Just där slog sedan blixten ned. Åtta personer fick föras till sjukhus varav tre med svåra skador.
Bara timmar efter att nyheten om olyckan var ute kom kommentarerna i sociala medier. Dels från regelrätta nättroll, men även vanligt folk, mest män, kände sig kallade: ”Hur kan de vara så dumma att de ställde sig under ett träd när det blixtrar? Det är ju det absolut sista man ska göra.”
Det är alltid enklast att veta bäst på läktaren. Utan att uppleva rädsla och stress i en panikartad situation. Och kanske agera fel just därför. En sak är att förståsigpåarna tror att de har koll på allt. En annan är deras omättliga behov av att offentligt sätta andra på plats. Oavsett situation och till och med när man inte ens vet om skadade barn kommer överleva. Nu mår pojkarna bättre och prognosen ser ljusare ut än för en vecka sedan. Tack och lov för det.
Samtidigt växer och frodas släktet besserwisser. När gruppen ganska snabbt gör sig omöjliga i sociala sammanhang är nätet en plats med fritt spelrum. Här kan de dygnet runt sätta upp sina varnande fingrar eller peka med hela händer. I lokala grupper på Facebook, i recensioner av varor och i evighetslånga inlägg om parkeringsregler i radhusområden. Som tur är går det att blocka och ducka de här Ove-typerna. Värre är när symptomet sprider sig som ett gift in i samhällsdebatten.
I stället för en rimlig dialog om framtida sakfrågor blir det en tävling om att hugga varandra i ryggen. Gärna med fokus på det som hänt för flera år sedan. Eller om vem som egentligen har rätt om gängvåldet. En ensamstående mamma som behöver stöd från socialtjänsten blir väldigt lite hjälpt av det här politiska käbblet.
En politiker som så ovanligt numera faktiskt pratar om just politik och inget annat är vänsterpartisten Jonas Sjöstedt. Och det märkte väljarna. I valet till EU-parlamentet slog han rekord i antal personkryss vilket imponerade på hans ärkefiende Carl Bildt som berömde den framgångsrika kampanjen.