Krönika
Det är onekligen en mörk tid vi lever i. Kriget i Ukraina pågår och går in i sitt andra år. Umbärandena är enorma och lidandet stort. Fortfarande är västvärlden, i stort sett, uthållig i stödet för Ukraina. Det första Storbritanniens nyvalde utrikesminister Cameron valde att göra, var att besöka Ukraina och i det ge sitt tydliga stöd.
Så har vi kriget som nu pågår mellan Israel och Hamas. Här har vi ett helt annat mottagande. Här har vi en osäkerhet kring hur att uttrycka sig, så man alltid har ryggen fri, en osäkerhet som skapar tystnad. Det blir för mig svårt att bära att inte hela västvärlden gemensamt, med gemensam röst, tar avstånd från all form av våld som går ut över civila. Det är befriande att det finns många röster som är nyanserade.
FN:s generalsekreterare Gutierrez är en sådan röst. Han uttalar sig diplomatiskt om allas ansvar. Att terrorhandlingar aldrig kan ges legitimitet samtidigt som han också konstaterar att ingenting sker i ett vakuum. Det är ju precis så. Det borde vara självklart och möjligt att uttala både att Hamas terrorangrepp mot Israel och det totala övervåld och krigsbrott som nu pågår är avskyvärt. Att uttala att Israel i decennier varit och är en ockupationsmakt som systematiskt undantagit palestinier på Gazaremsan alla rättigheter och att dödandet av många tusen män, kvinnor och barn måste sluta gör mig inte till antisemit.
Staten Israel är inte lika med alla israeler och inte lika med alla judar. Att fördöma staten Israels agerande är inte att sprida hat mot judendomen. Judendomen är större än så. Hamas är inte heller hela det palestinska folket. Alla palestinier är inte att fördöma. På samma sätt fördömer vi inte hela den ryska befolkningen när vi fördömer Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Många judar världen över fördömer den israeliska statens våldsamma krigshandlingar nu och också åren av ockupation, blockad och apartheidstrukturer.
Den israeliska regeringen är extrem. I april valdes den före detta korruptionsåtalade premiärministern, Benjamin Netanyahu, att leda Israels nya extremhögerregering. Netanyahu lutar sig mot en koalition där två av tre partier är uttalat högerextrema och ett till och med kommer från Kach-partiet som förbjöds på nittiotalet för sin tydliga våldsbejakande och djupt rasistiska ideologi.
Isabell Schierenbeck, professor vid Göteborgs universitet och gästprofessor vid Ben-Gurions universitet i Negev i Israel menade i april att regeringens uttalade prioritet att utvidga bosättningar är oroande. Hon pekade på risken att späda på våldsamheterna mellan Israel och palestinierna. Politiken de avtalat är också olaglig. Enligt koalitionsavtalet ska en rad illegala bosättningar legaliseras och ockuperad mark annekteras. Så har det ju också blivit. I det har protesterna inom Israel varit högljudda och i det har också hotet mot det palestinska folket i Gaza ökat.
Att kräva fred och eldupphör är inte antisemitism. Antisemitism finns och den växer nu. Antisemitsm måste bekämpas. Islamofobi finns och den växer. Islamofobi måste också bekämpas. Barn, kvinnor och män dödas nu. Det måste stoppas. Inget sker i ett vakuum.
Meit Fohlin (S)
Regionstyrelsens ordförande