Krönika
Tidöpartiernas första gemensamma budget har nu trätt i kraft och svenska folket ger regeringen kraftigt underbetyg. I december ansåg 60 procent av befolkningen att regeringen gör ett dåligt jobb. Siffrorna har sedan dess blivit än värre. Det är inte så konstigt med tanke på mängden brutna vallöften.
Under valet framstod man som bilförsäljare i den värre klassen. Fri tandvård, 10 kronors sänkning av drivmedel, högkostnadsskydd för elräkningar, kraftig upprustning av försvaret, sänka skatter och mycket annat som lockade väljare som, som en konsekvens av Rysslands invasion av Ukraina, såg utrymmet i sina plånböcker krympa och oron för vinterns räkningar stiga.
Av leveransen blev det hittills inte mycket. Däremot ett väldigt krumbuktande om att man visst levt upp till vallöftena och nu gör ”exakt vad vi lovade i valrörelsen”. Väljarna håller uppenbarligen inte med och i veckan släpptes en färsk opinionsundersökning där Socialdemokraterna ökar sitt stöd till 37,1 procent. Den högsta siffran på 10 år.
Men den fördelningspolitiska riktningen ligger fast. Höginkomsttagare kan under 2023 se fram emot en skattesänkning på cirka 1 200 kronor i månaden medan de med lägst inkomster får en skattehöjning. Det är djupt orättvist att de som redan har det relativt förspänt ska få en rejäl skattesänkning medan de som drabbas hårdast av prishöjningar på mat, el och bränsle får ett ännu sämre utgångsläge att klara de tuffa ekonomiska tider vi lever i.
För välfärden väntar ett stålbad. Regeringens budget innebär en nedskärning med 1 716 kronor per invånare. Detta när vi kommer från ett utgångsläge där välfärden redan var hårt ansträngd och resursbehovet ökar kraftigt för att vi ska kunna möta behoven hos en åldrande befolkning.
Gotländsk sjukvård drabbas hårt av regeringens nedskärningar. Där den socialdemokratiska regeringen tog samtliga kostnader för vården kopplad till Covid-19 har regeringen nu vid årsskiftet tagit bort samtliga statsbidrag förutom en vaccinationsdos för alla över 65 under första halvåret 2023. Därefter är också det en kostnad som regionerna själva får bära.
I verkligheten är inte pandemin över utan vi ser alltjämt kraftiga fördyringar och höga kostnader i verksamheterna kopplat till pandemin. Allra mest vore det kanske lämpligt att låta vårdens personal nu få en rimligare arbetsmiljö, bättre löneutveckling och bättre förutsättningar för sina arbeten. Allt det där som utlovades när vård- och omsorgspersonalen applåderas när de slet som hårdast. Tacken blev inget av ovan utan i stället kraftiga nedskärningar för regionerna att hantera.
Året kunde börjat bättre, en mer anständig politisk linje vore att värna välfärdens medarbetare och se till att de har möjlighet att kunna, orka och hinna möta de växande behoven hos befolkningen.
Filip Reinhag (S), regionråd