Krönika
Jag har tvingats inse att jag inte är tillnärmelsevis så ung som jag känner mig, och att det börjar vara ett tag sedan jag var liten. Allt var sannerligen inte perfekt på det ljuva 90-talet när en annan genomlevde merparten av min skolgång, men det fanns somligt som jag längtar tillbaka till.
Till skillnad från borgerliga debattörer, längtar jag tillbaka till när Apoteket var Apoteket, när det primära var läkemedel och rådgivning. Jag tycker det är himla lattjo med smink och snacks, men det behöver jag verkligen inte köpa på ett apotek. Visst är det praktiskt att det går att köpa värktabletter i kassan på Konsum Gråbo, men den uppsplittring och det förändrade fokus som avregleringen av apoteksmarknaden lett till, kommer med långt fler nackdelar än fördelar.
Detsamma tänker jag - föga förvånande - om vinstintresse i välfärden. Det läckage av gemensamma resurser som pågått så länge nu, som äventyrar patientsäkerheten och barnens skolgång, som medför att äldre snuvas på de insatser de har rätt till, är helt misslyckad. Det har sagts så många gånger, men det är alltjämt sant: ”marknaden är en god tjänare, men en usel herre”. Vinst kan inte vara det primära i en verksamhet där du verkställer något så viktigt som barns skolgång eller vård på liv och död.
Det är därtill helt orimligt att svenska folket betalar en försvarlig del av sin inkomst varje månad, i akt och mening att det gemensamma levererar tillbaka utifrån behov, utan att vara trygg i hur medlen används. Äktenskapslöftet äventyras betänkligt när välfärden invaderas av bolag som har vinst som det primära syftet med allt de gör. Det är klart att elever, patienter och äldre då kommer i sista hand.
Det fanns en del övrigt att önska i skolan på 90-talet, krisåren var tuffa, men det var i alla fall ingen aktieägare som knorrade över att vi fick mjölk till maten eller att vi fick vikarie när fröken Gerd var sjuk.
Från högerhåll gastas det jämt och ständigt om längtan tillbaka till DDR-Sverige. Det är en intressant jämförelse, särskilt när man betänker att den svenska varianten är i stort sett världsunik i att ha lämnat walkover till marknaden.
Det räcker nu, välfärden måste ges förutsättningar att leverera i en utmanande tid. Jag är oerhört glad att Magdalena Andersson (S) talade klarspråk i sitt linjetal i förra veckan. Svenska folket har rätt att veta var partierna står, och att den nuvarande situationen inte måste bestå. Förändring är möjlig, en välfärd utan vinstintresse blir vår, om väljarna röstar för det.
Avregleringarna måste få en ände, och välfärden rimliga villkor. Det är inte en dag för tidigt!
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot