Krönika
Jag har varit på partikongress! Det är verkligen en ynnest att få delta i ett sådant sammanhang och jag tänker leva i känslan från kongressen så länge det går. Socialdemokraterna är ett parti som mår väl, det har inte alltid varit så, och det kommer sannolikt inte bestå för gott. På kongressen tackade vi av Stefan Löfven, vår kloke, stabile partiordförande under nio år, och vi ställde oss också bakom nya riktlinjer, med fokus på jobb och klimat, trygghet och välfärd.
Höjdpunkten på kongressen var likväl valet av ny partiordförande: Magdalena Andersson. Stämningen i salen var elektrisk, och hon utstrålade sådan enorm energi, sådan oerhörd kampvilja och stolthet.
Dagen efter höll hon sitt linjetal, ett tal som tände många gnistor. Ett tal som handlade om oss, om hur det svaga, tillbakadragna samhället har nått vägs ände. Om hur vi för att bryta segregationen och mota klimatkrisen, måste investera i det gemensamma. Om hur vi måste ha tydliga spelregler, som gäller oss alla, och att kampen mot segregationen är kamp för jämlikhet - varje barn förtjänar att växa upp i trygghet.
Magdalena Andersson var också befriande tydlig ifråga om jobben, inte minst kvinnors roll på arbetsmarknaden. Självklart ska kvinnor kunna delta i arbetslivet på samma villkor som män, och inte förväntas ensamma dra lasset av det obetalda hemarbetet - ”här finns inget utrymme för kompromiss!”.
Även ifråga om hållbarhet, stakade Magdalena Andersson ut riktningen kring en kraftfull grön återstart och ett samhällsbygge i linje med Paris-avtalet. För att möjliggöra det, anslås statliga kreditgarantier om minst 100 miljarder kronor under nästa mandatperiod. Därtill underströk Magdalena Andersson vikten av ordning och reda på svensk arbetsmarknad, svenska kollektivavtal är normen. Det gröna folkhemmet ska inte vara något fuskbygge!
Utöver det ovanstående kom kraftfulla markeringar kring välfärdens omfördelande kraft, och om vikten av att välfärden är till för människor, inte aktieägare. Vi måste ta tillbaka kontrollen!
Med det här som fundament för kommande valrörelse, hamnar frågan om nästa mandatperiod delvis i annat ljus. Jag har själv grubblat mycket kring huruvida jag ska kandidera på nytt, och nu har jag landat i ett ja. Priset för politiskt engagemang är stundvis högt, men det är alldeles för roligt för att jag ska kunna lägga av nu. Jag vill vara en del i Magdalena Anderssons lag, och om de gotländska socialdemokraterna vill ha mig på listan till fullmäktige och riksdag, så står jag till förfogande. Det som väntar med Magdalena Andersson som statsminister vill jag inte missa.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot