Krönika
När jag skriver det här är regeringens budgetförslag ännu inte allmänt känt. Jag är optimist och tror att förändring är möjlig, så tills jag vet bättre, hoppas jag att den SD-styrda konstellationen ska visa sig från en bättre sida än den som hittills stått i blixtbelysning.
Dock är ju vårbudgeten av tradition och även av bokföringstekniska skäl mindre till sitt omfång än den budget som presenteras på hösten. Men sett till det läge vårt land befinner sig i, finns det anledning att både hoppas och be att riktningen pekas ut tydligare på några områden.
Priskrisen slår hårt mot hushåll med små marginaler. I detta nu sliter många småbarnsföräldrar med att få kronorna att räcka månaden ut och i Sverige i dag går barn och lägger sig hungriga. Det är bedrövligt, men det måste inte vara så här. Pressen kan ökas på matjättarna, och hushållen kan få ökade barnbidrag.
Hittills har vi sett att SD prioriterat skatten på plastpåsar. Det är häpnadsväckande att satsa sitt krut i en förhandling på den frågan, när utmaningen för många är att alls ha råd att bära hem något från affären. Låt oss hoppas att regeringen samlat förmår långt mer än så. Läget blir alltmer akut.
Insatser för att rädda klimatet har hittills enbart stavats kärnkraft från den SD-styrda regeringen, men det står alltmer klart att risken för att Sverige inte klarar våra klimatmål är överhängande. SD vevade medialt häromdagen om att den biologiska mångfalden var hotad. Ironiskt då samma parti tidigare tyckte att det var himla härligt att skära just i anslaget för värdefull natur. Kanske kommer vi nu bli varse att larmen om klimatförändringarna faktiskt även nått Rosenbad, sent omsider.
Välfärden, den dyrbara välfärden, går sannolikt mot än tuffare tider. Behoven är enorma och tillskotten som Sveriges Kommuner och Regioner vädjar om stavas 24 miljarder kronor. Det i ett land där jämlik välfärd inte längre är en självklarhet och där den så kallade vårdskulden efter pandemin alltjämt betalas av så väl medarbetare som patienter, varje dag. Det i ett land där regeringen skurit kraftigt i vuxenutbildningen, parallellt med att välfärden har svårt att rekrytera de medarbetare som krävs för att leverera just den jämlika välfärden.
Ifråga om välfärden när jag fortfarande ett hopp, att den SD-styrda regeringen ska uppmärksamma värdet i att investera - det brukar tilltala högerut - och i det här fallet att investera i varandra. Och slutligen: Gotland. Låt oss vid Gud hoppas att gotlänningar kompenseras för ökade biljettpriser.
Risken finns att alla ovanstående förhoppningar kommer på skam. Om så blir fallet, kommer den minnesgode läsaren fram över att känna igen vilka teman som kommer granskas, och opponeras på. Bland många andra.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot