Krönika
Kommer vi någonsin att kunna återta kontrollen över välfärden och trassla oss ur alla de avregleringar och privatiseringar som genomförts under de senaste årtiondena?
Någon direkt succé har det ju inte blivit.
Avregleringen av bilprovningen, elmarknaden, posten, apoteken eller privatiseringen av vård, skola och omsorg har alltför ofta lett till sämre service som vi dessutom får betala dyrt för.
Trots det går omvandlingen från offentligt driven verksamhet till privata aktörer oförtrutet vidare.
När marknadens välsignelsebringande krafter skulle få fart på allt fler samhällsområden inklusive välfärden var löftena många.
Till lägre kostnader skulle kvaliteten höjas samtidigt som personalen skulle få högre löner och valfriheten öka.
Några riskkapitalbolag skulle inte ta över utan dörren skulle öppnas för lokala initiativ, kooperativa företag och ideella krafter.
När kvinnor äntligen ska få chans att starta eget då vill man hindra det, menade Annie Lööf som då var upprörd över de kritiker som hävdade att riskkapitalbolagen skulle ta över.
Det blev också de som tog över.
I debatten om vinster i välfärden vill privatiseringsivrarna inte prata om själva vinsten. De vill prata om valfrihet.
Men valfriheten är ofta en illusion som varken inrymmer val eller frihet.
Det är exempelvis inte mycket till valfrihet när hela verksamheter privatiseras. När det bara finns en enda friskola, en privat vårdcentral eller ett privat omsorgsboende är valfriheten lika med noll.
Det går inte en enda dag utan larmrapporter om vårdköer, underbemanning och personal som är slutkörda och underbetalda. Det kommer garanterat att bli ett hett ämne i valrörelsen.
Det är då vi kommer in i bilden. På valdagen är det vi som har makten.
Först och främst gäller det att påminna sig om vem det egentligen är som är politiskt ansvarig för bland annat vården, skolan och omsorgen.
Av debatten att döma kan man få intrycket av att allt avgörs av regering och riksdag. Partierna bidrar till det genom att förslag som rör vården och omsorgen lanseras i riksmedia.
Men det är regionernas uppgift att se till att det finns ”hälsovård och sjukvård, tandvård för alla som är yngre än 23 år”.
Vi betalar ju en särskild skatt till regionerna och de bestämmer själva hur de vill använda pengarna.
Visserligen bidrar staten med pengar till regionkassan men det är fortfarande regionen som ansvarar för hälso-och sjukvården.
Det är inte riksdagen som fattar beslut om att privatisera allt större del av välfärden. Det gör regionerna och vill man ändra på det får man ta sig till en vallokal den11 september 2022.