Krönika
Det har nu gått ett år sedan vi Socialdemokrater gick fram i valet och bildade ny majoritet här på Gotland ihop med Moderaterna. Många höjde ögonbrynen och fortfarande vill media och andra partier så split mellan oss och hitta problem. Det går inte.
Men det gör det. Vi har ett fint samarbete där båda partiernas företrädare i alla delar både görs delaktiga och tar ansvar. Vi är två partier som är bra på att samarbeta och klarar att ställa egen prestige åt sidan.
I fullmäktige i måndags uttryckte Centerpartiets företrädare flera gånger med oerhört eftertryck förvåning att Moderaterna står där de står vissa frågor och Socialdemokraterna i andra. De var så häpna och uppbragta över att vi på grund av samarbetet också anpassar oss till varandra.
Jag förstår av debatten att Centerpartiets tidigare allianskollegor lämnat det samarbete de haft under många år. Centerns utspel visar tydligt deras egen svårighet att samarbeta och i det förstå sin roll. Samarbete kräver att man låter varandra ta plats och att båda parter är beredda att också ge upp något, ge varandra tid och har tydlig respekt även för varandras olikheter. Det har vi i nuvarande styre. Vi tar hand om varandra. Vi tar gemensamt ansvar i en tuff tid.
Vi håller på att sammanställa vårt första år. Vi ser att vi redan åstadkommit mycket att vara stolt över som spelar roll för gotlänningar, medarbetare, utveckling och tillväxt. Ulf Kristersson sa i regeringsförklaringen att det aldrig varit så tufft. Det gäller även ute i landet och regeringens budget gör det verkligen inte lättare. Det gör att vi behöver jobba med att hålla nere kostnader och mota inflation och lågkonjunktur snarare än med infriande av vallöften.
Jag kan för mitt liv inte begripa regeringens budget. Jag kan inte förstå hur plastpåseskatt och sänkt skatt på snus kan ha minsta relevans. Billigare snus, sänkt skatt på drivmedel, slopad plastpåseskatt och nytt jobbskatteavdrag kostar tillsammans mer än 18 miljarder. De 18 miljarderna är exakt det som skulle göra att svensk välfärd klarar verksamheten nästa år utan stora nedskärningar, minskade satsningar på skola och socialtjänst eller ännu glesare med kompetens i äldreomsorgen. Generella statsbidrag till kommuner och regioner är nämligen 10 miljarder. Behovet är 28 miljarder. Regeringens prioriteringar är en fullständig gåta.
Svensk välfärd är inte prioriterad. Inte heller klimatet. Vi ser hur utsläppen kommer att öka kommande år. Klimatminister Pourmokhtari erkänner det och menar att man tar sikte mot 2045.
Men det är ju för sent! Enligt FN:s klimatpanels senaste sammanställning av aktuellt kunskapsläge, behöver de globala växthusgasutsläppen halveras till 2030 jämfört med 2019 om vi ska ligga i linje med 1,5-gradersmålet. Då kan inte utsläppen öka nu. Ökning nu får förödande konsekvenser i både det korta och långa perspektivet.
Det är så man skäms. Sverige har varit ett land med hög tillväxt och låga utsläpp. Nu är det tvärtom. Sverige har lägst tillväxt i Europa samtidigt som vi ökar utsläppen. Sverige har blivit fattigare och farligare.
Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande