Joanna Abrahamsson: Känslor ställer till det i fetmadebatten

Krönika

Passar inte byxorna längre efter godisfrosseriet under julhelgen? Stramar jobbskjortan åt? Du är inte ensam. Mer än hälften av Sveriges befolkning är överviktig. Förutom att det är en stor folkhälsofara så är fetmadebatten tyvärr rejält infekterad. Det sabbar det viktiga arbetet med att få bukt med problemet. 

Mest män är tjocka, men allt fler blir fetare. Utbildningsnivå spelar inte så stor roll som man kan tro. Däremot är förstås klass avgörande. Övervikt och fetma ökar risken för olika sjukdomar; typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdom. Enligt Folkhälsomyndigheten har andelen i befolkningen med fetma tredubblats sedan 1980-talet. 

Samhällsnormen, reklam och sociala medier förstärker bilden av att en lyckad person alltid måste vara smal. Tjocka syns på nåder på bild ibland, men med villkoret att de är glada och lite tokiga. Seriös och överviktig, det går inte hem. För att uppnå det här idealet spenderar folk hur mycket pengar som helst. Företag tjänar storkovan på dietförslag, gymkort och bantningstips. Tidningar publicerar gärna smarriga kakrecept samtidigt som de tipsar om viktnedgång i samma upplaga. Det är en oändlig ond cirkel som aldrig tar slut. Pressen särskilt på unga tjejer är hård. Ökad kroppshets kan leda till ätstörningar och det är allvarligt. 

Medicinsk forskning är tydlig med orsakerna till fetma och vad som krävs för viktnedgång. Samtidigt agerar kroppsaktivister för att freda kroppen. De menar att överviktiga behandlas sämre i vården och diskrimineras överlag i samhället. Det stämmer säkert och är för jävligt. Men enskildas negativa upplevelser är inte evidensbaserad forskning. Båda sidor behövs i debatten och därför är det så onödigt när de attackerar varandra. Nu blir det medvetna missförstånd av bra metoder. Känslor får inte styra fetmadebatten, samtidigt som vården säkert kan bli bättre på att både stötta och hjälpa. Alla förlorar på ett krig om övervikten.

Det bästa vore om forskningen och kroppsaktivismen krokade arm. Tänk er läkare och professor Claude Marcus sida vid sida med kroppsaktivisten och samhällsdebattören Stina Wollter. De två skulle kunna göra underverk tillsammans. Konstruktiva dialoger, nära erfarenhetsutbyten och ökad kunskap. Stinas syster dog efter många år av anorexi. Claude är expert och har mött hundratals barn som kämpar med vikten. Båda två vill att överviktiga ska må bra. Ett ömsesidigt mål, fast med olika utgångspunkter. En gemensam föreläsningsturné för folkhälsan kanske vore något?