Krönika
”Som vanlig sommar för sjukvården”, signalerar GT:s rubriker. En sanning med modifikation vill vi som drabbas av skilda sjukdomar mitt under pandemin påstå, när man som medborgare och patient inte vet varken till eller från.
Somt fungerar och somt fungerar inte alls. Alla specialiteter har sin personal och sina semestertider och inget kan dras över en kam. Varken operation, eftervård eller sjukhus för strålning.
”Den gotländska sjukvården fungerar bra trots både den pågående coronapandemin och semestertider,” säger tillförordnad chef i regionens pandemistab, Marcus Lidman i GT 23/7. Att personal har rätt till semester har jag förståelse för men ingen förståelse för att ersättare inte alltid finns i sjukdomar som till exempel cancervård.
Råkar jag som medborgare ut för en akut sjukdom annan än covid i dessa tider och behöver vård över tid, så blev sommaren till en fasa. Och alla data kring covid som ständigt upprepas och sprängs in i alla telefonsvarare skapar bara mer ängslan eftersom myndigheter samtidigt håller begreppet integritet framför sig som en sköld.
Var uppstår de nya covidfallen, i gotländska hem eller på semesteranläggningar? Det får man inte veta. Smittspårning hör inte hemma hos allmänheten.
Jag får inte möjlighet att undvika om jag så skulle kunna. Karantän som försiktighetsåtgärd blir gällande trots provtagning. Sjukdom på sjukdom klarar förmodligen inte kroppen av. Från ena dagen till den andra kan du tillhöra riskgruppen.
Ingen tvekan om att operation och vård kring själva operationen är fantastisk, även om man känner sig inlåst och ensam i ett rum. Inga anförvanter tillåts men personalen är vänlig, varsam och tar sig tid att samtala.
Sjukvården eller eftervåden rullade på alldeles strålande tills det blev semestertider. Då tog det stopp. Ordinarie kirurger hade gått på semester när provsvar visade på ytterligare operation. Det löste sig med kirurg från en annan avdelning men sedan kom den totala chocken, det fanns ingen eftervård.
All stödpersonal som utlovats vid första operation försvann i samma stund. Semestrar hade inträtt. Inte en vecka, utan flera. Och inga ersättare fanns.
En läkare fanns till hands varje onsdag och när helgen kom, kunde man vara säker på att just då behövde man samtala. Ring 1177. Ring 1177 heter det. Eller åk till akuten.
Stockholmsveckan fick en att tappa andan.Vem vill i dessa tider uppsöka akuten?