Krönika
Människans möjligheter är nästan oändliga, men krafter drar åt olika håll. 2000 talets människa är den vilsna människan med de många möjligheterna. Under kort tid har så mycket hänt. Stora samhällsomdaningar, teknisk utveckling som springer före mänsklig hjärna och en ständig ideologisk omorientering. Mitt i allt detta står människan, står jag och många med mig och svajar i korsdraget.
I historien talar vid om medeltidsmänniskan eller upplysningstidens människa. Vad vi framöver borde tala om är en människa, en figur, som sammanfattar vissa tendenser i vår epok. Finns det någon speciell typfigur medierna tillgodoser? Upplysningstidens människa är det knappast. Sanningen tycks vara att 15–25-åringar är mall för allt som trycks och sänds i dagens medier vare sig det är radio, tv eller press.
Hur vet man vad folk vill ha? Den frågan ställde jag på Humanisternas demokratimöte där Eva Buskas från Gotlandsradion talade om Mediernas roll för en ny tid.
Visst vet man vilken grupp som skall servas för att nå lyssning – publik. Ja man mäter varje ålder, varje sekund av lyssning eller tittande. Också varje sekund det är tyst i din mobil eller på din dator eller var man nu går in någonstans för att scanna dina vanor utan din vetskap. Märk väl det klassas fortfarande som demokrati att avläsa dina rutiner i medier i smyg utan din vetskap.
Dagens medieutbud utgår från vad 15–25 åringar anses vilja få i sina ögon, öron och hjärnor. För att inte tala om musik, men knappast kultur. Och just den ungdomsgruppen tillgodoser man inte bara ständigt utan gödslar. Det kan vi andra åldersgrupper avläsa. Vi som önskar substans och ifrågasättande. Vi som är fulla av nedtryckt uppror.
Under mötets gång väcktes inte en enda tanke om varför delar av publiken eller läsare slutar lyssna på P4 eller ger upp prenumerationen på lokaltidningen. Att det kan tänkas ha att göra med innehållet eller sättet att framträda. Eller avsaknaden av kunskap bakåt och framåt vare sig det gäller nyheter eller kultur. Den mångtydiga människan är glömd.
Man vet. Alltså är det så.
Ifrågasätter någon läsare innehållet i ett lokalblad svarar chefredaktören att det man publicerar kan tyckas godtyckligt. Det man inte berör är det överliggande ord med benämning kapital som råder över mediernas tillvaro och med det tvånget att som journalist skriva eller berätta om teman som inte längre är nyheter utan opinionsbildande. Journalister som talar om demokrati i sina egna medier måste ha klart för sig att de överhuvudtaget inte vidrör de flesta människor.
Vad är pressfrihet i dag? Hur mycket gnyr journalister över den förändring som pågår. Lokaltidningen är på väg bort. 15–25-åringar har ingen radioapparat. Tvånget i arbetssituationen och dess innehåll i radio och press som pågår i vår del av världen är inte så långt ifrån tvånget i den totalitära värld som demokratin skall motarbeta. Ingen talar högt om överrocken eller kapitalet och dess makt.