Krönika
Annie Lööf avgick bara några dagar efter valdagen. Lite överraskande tidigt, men förståeligt, då hon är en av dem som utsatts för mest hat och hot under valrörelsen. Hat som till och med triggade en högerextrem man att mörda en kvinna i Visby och även ha Lööf som ett tilltänkt mål. Inte var det bättre när också politiker, främst från högersidan, anklagade namngivna motståndarpolitiker som ansvariga för ditt och datt.
Hur kunde det gå så snett? Vi har ju fått varningar tidigare. Inte minst från Norge där en högerextrem person, påverkad av hatsidor, mördade massor av ungdomar på Utöya.
Det verkar som att inte bara SD har normaliserats, det har också hatretoriken. Uttryck som för tio år sedan skulle ha upprört de allra flesta, seglar i dag förbi som ”hård kritik”. Det är lätt att falla in i den fällan och jag har vid enstaka tillfällen också skrivit saker som jag har ångrat. ”Trollarmén”, som levererar dessa hot och hat, ångrar däremot inte vad de gör. Personpåhopp och rena hot mot Lööf och andra politiker, anses som berättigad kritik. Medan kritik av de blåbruna partiernas politik tolkas som hat. Märkligt nog har samma personer också svårt att förstå vad demokrati och yttrandefrihet är. Det är inte odemokratiskt att inte vilja förhandla med alla partier. Det är inte mot yttrandefrihet att inte få en insändare i tidningen eller inlägg borttagna på Facebook. Det är inte hat att kritisera ett parti för dess politik. Däremot är det hat att önska livet ur en politiker för att denne har sagt något.
Lööf anses också få skylla sig själv för att det är hon som stått för hatet mot SD. Återigen har folk svårt att skilja på hat och kritik och dessutom på person och parti.
Det som är allvarligt är också att Björn Söder SD redan nu vill lägga sig i vad public service ska göra. Han var missnöjd med vad som sades under en intervju i Aktuellt om valet där SD:s rötter diskuterades. Söder vill därför att Public service reformeras i grunden. Underförstått ingen kritik mot SD får finnas. Söder kan dessutom bli vår näste talman. Jag ryser.
SD har varit drivande mot den öppna brottsligheten. Däremot har den dolda hamnat i skuggan. Vi hörde nyligen att narkotikahandeln på Gotland genomförs av två nätverk. Vi vet också att kriminella MC-klubbar har omfattande verksamhet i Sverige. De lever gott på narkotika och när det snortas på en fest räknar gängen pengar. Den samlade högern har krav på visitationszoner. När ska de göra den första på Lidingö under ett snortarparty kan man då fråga?