Regnet hänger i luften och kylan tränger sig in under kläderna. Mia Grönkvist drar jackan tätare omkring sig medan hon blickar ut över havet. Strandpromenader har hon tagit många gånger i sitt liv, men det finns ett tillfälle som hon förmodligen aldrig kommer att glömma. Det var dagen då hon träffade Haidar Shaker.
Året var 1994 och tillsammans med en grupp vänner hade Mia Grönkvist firat höstdagjämningen på stranden i Herrvik. Dagen efter, den 25 september, åkte de tillbaka till platsen för att se så att de hade lämnat allt fint. Däremot var det inte en tom strand som mötte dem, utan i vattnet vadade närmare 128 personer in mot land.
– Det var ett fartyg som hade gått på grund och jag förstod direkt att det var flyktingar. Vi var först på plats så vi började ta hand om alla. Den jag fick ta hand om var Haidar, berättar Mia Grönkvist.
Fartyget var den lettiska trålaren Meness som hade fått fel på motorerna och sedan kommit drivande in mot Herrvik. Precis som Mia Grönkvist anade var majoriteten av människorna flyktingar. Sjuårige Haidar Shaker hade flytt från Iran tillsammans med sin familj.
LÄS MER:Haidar söker sina hjältar från 1994
Mia Grönkvist berättar hur hon ordnade fram en filt åt den frusna pojken. Det hon tydligt minns är att Haidar, trots det han hade varit med om satt och log.
– Haidar hamnade på något sätt i hjärtat. Han bara satt där med ett leende. Min dotter Kajsa var också sju år och hon satte sig bredvid honom under filten och höll om honom.
Kajsa hade ett par glaskulor i jackfickan och dem räckte hon över till Haidar. Sedan gick allt snabbt.
Polis, räddningstjänst, Röda korset och ännu fler privatpersoner kom till platsen. Flyktingarna togs in i värmen, och fick i sig mat och vatten.
– Det bärande minnet var den fantastiskt stora manifestationen av människor som dök upp. Det var så mäktigt att vara med om en sådan upplevelse. Att när det gäller ställer folk upp, säger Mia Grönkvist.
Hon minns inte exakt hur länge de var där på stranden, utan menar att tidsuppfattningen på sätt och vis försvann. All fokus låg på att ta hand om alla. Efter ett tag kom bussar för att hämta flyktingarna.
– När de sedan hade åkt så kändes det jättekonstigt. Sedan har jag tänkt på Haidar ibland och undrat hur det har gått för honom, berättar Mia Grönkvist.
När hon för lite mer än en vecka sedan läste att Haidar Shakar, 32 år, letade efter sina hjältar trodde hon först inte att det var henne och dottern han menade. Hon ringde Kajsa Bjernestad, som numera bor i Göteborg. Även hon blev förvånad.
– Det var en sån otrolig historia och det är klart en händelse man bär med sig hela livet. Jag har undrat hur gick det för den där pojken, berättar Kajsa Bjernestad.
Det som fick kvinnorna att veta med säkerhet att det var dem som Haidar letade efter var glaskulorna. Haidars mamma kom nämligen ihåg hur sonen hade fått leka med kulorna. Bara någon dag efter att Haidar hade fått Mias telefonnummer ringde han upp.
– Det var så underbart. Det var en glad Haidar som ringde. Det är som att vi har känt varandra hur länge som helst. Nu är han civilekonom och har sambo och barn.
I sommar kommer Haidar Shaker till Gotland och då ska de självklart träffas igen.
– Vi håller på och kollar på datum nu. Det ska bli så roligt, säger Mia Grönkvist.