Karantän i paradiset – men visst, det kunde vara värre

Åtta veckor i Soller på Mallorca. Vi skulle möta våren. Vandra i bergen, ta långa cykelturer och umgås med vänner i byn och hitresta kamrater. Efter knappt en vecka kom beskedet: hela Spanien var satt i karantän. Ni får inte gå ut, förutom för att handla, så löd villkoren för oss. En tur till butiken går genom en öde stad. Möter en kvinna med hund och munskydd, hon byter trottoar. Det stora torget, omgivet av barer och caféer gapar tomt och ödsligt. Enda rörelsen är en plasthandske som fladdrar förbi. På väg hem går jag en liten extra sväng, en polisbil stannar och de frågar om det verkligen är den närmaste vägen. Jag skyndar hem. Hustrun har precis fått ett sms att vår hemresa för fjärde gången är inställd. Vi är inne på femte karantänveckan nu. Vi går upp på altanen, njuter av utsikten och doften av citronträdens blomning. Klockan åtta applåderar vi och alla grannar för sjukvården. Runt om i staden sitter barnteckningar med texten: Allt kommer att ordna sig. Kanske har de rätt.