På dörren till det som till fram för ett år sedan var Ridelius Galleri och Ramverkstad på S:t Hansgatan sitter tre handskrivna namnskyltar:
"Lia Boysen", "Per Broman", "Vår Fru Visby AB".
Innanför dörren är inget sig likt. Tavlor och ramar är borta. Bakom gipsskivorna har Lia och Per hittat en medeltida mur, schablonmålningar från 1600-talet och tapeter från flera epoker. En del av dem hoppas de kunna spara för framtiden.
Lia Boysen är skådespelare med en lång rad svenska film- och tv-produktioner i bagaget. Sambon Per Broman är en av grundarna till Fotografiska i Stockholm där han nu är vd. När vi träffar dem har det gått på dagen ett år sedan affären blev klar.
Egentligen skulle de inte köpa något hus. Den där veckan för ett år sedan hade Lia varit på Gotland och spelat in "Kommissarien och havet". Sommaren 2018, när hon spelade "Sommarnattens leende" på Romateatern, gav mersmak och både hon och Per ville tillbaka. De letade efter ett hus att hyra som var tillräckligt stort för hela familjen och som låg i Visby "så man inte behöver skjutsa så mycket", säger Lia.
– Allt var dyrt som sjutton, konstaterar Per.
Mest för skojs skull bokade de en visning av Ridelius som låg ute till försäljning. Men Lia kunde inte hålla sig utan gick in i butiken redan dagarna före visningen. Kärleken blev omedelbar.
– Jag kommer in hit där det är Winstonfärger och mårdhårspenslar överallt och med Lotta bakom disken som har stått där i 56 år, säger hon överlyckligt.
Lia Boysen kommer från en konstnärssläkt. Hennes morfar var målare och hennes styvpappa likaså. Bland färger och målardukar på Ridelius känner hon sig hemma. När hon och Per väl träffar mäklaren några dagar senare har de redan bestämt sig.
I efterhand kan man konstatera att det hade varit billigare att hyra ett hus över sommaren. Ridelius kostade 14 miljoner. På ett par dagar sålde de hennes lägenhet på Drottninggatan och hans hus i Nacka, köpte ett billigare gemensamt boende och berättade för sina familjer att nu väntade nya äventyr.
Deras entusiasm går inte att ta miste på. De hyllar Visby för krogutbudet, miljön och människorna. Och de faller varandra i talet för att understryka glädjen över huset de köpt och planerna för framtiden.
– Det här är en sådan förälskelse! Det här projektet är väldigt passionsdrivet, säger Per.
Redan de där första kvällarna i Visby visste de vad de ville göra.
– Det är tråkigt med café och omständligt med restaurang. Och så har vi pratat om att det saknas ett bra våffelbruk, som har både salta och söta våfflor, säger Per.
Det senaste året har de testat sig igenom hundratals våfflor. Till sin hjälp har de haft Johan Sörberg, domare i ”Hela Sverige bakar” och tv-kocken Paul Svensson, som till vardags driver restaurangen på Fotografiska.
– Jag är extremt tävlingsorienterad. Jag jobbade som fotograf ända fram tills jag insåg att jag aldrig skulle bli bäst. Om jag ska hålla på med våfflor ska det bli världens bästa våfflor, säger Per.
Resultatet är en våffelsmet på surdeg, med mjöl från Labans kvarn i Roma. Precis som på nyligen Michelinmärkta restaurangen på Fotografiska kommer hållbarhet, närproducerat och ekologiskt, att vara viktiga ledord på Vår fru, som våffelbruket ska heta.
Något minifotografiska blir det inte på Vår fru. Men de vill visa bra konst. Och Lia vill ta med sig känslan från Fotografiska, som blivit ett lättillgängligt kulturcentrum – inte bara för de mest inbitna konstintresserade.
– Vi hoppas att vi kan skapa samtal och använda innergården som ett nytt inslag i Visby, säger hon.
De smygstartade i somras med att visa Fotografiskas utställning "Fading stories – pass them on" i den gamla ramverkstan. Nya utställningar blir det även kommande Almedalsveckor. Men för Lia och Per är Vår Fru, som ska ha öppet året runt, det centrala. För Lia betyder köpet av Ridelius att hennes skådespelarkarriär är "satt on hold”. Nu är hon byggledare. Medan Per pendlar har hon det senaste året tillbringat en stor del av sin tid i huset på S:t Hansgatan.
– Jag har aldrig känt mig så trygg någonstans som på den här lilla gatan, säger hon.
På det korta året de har varit här har de redan skaffat sig ett stort umgänge.
– Vi har blivit så fint mottagna på Gotland. Vi fattar att det inte finns någon lönsamhet på en sån här business så här års. Men vi vill göra något fint som payback, säger Per.