– Jag ska ha drop in för hemtjänsten, alla som jobbar där är förtjusande. Det är de som hjälpt mig så att jag klarat mig till 100 år. Om det är någon annan som vill komma så är de också välkomna men jag har vuxit ifrån mina närmaste, det är sällan någon som kommer upp i den här åldern, säger hon.
Ebba Fredricsson har levt under två världskrig och känns säkert igen av många gotlänningar som hovmästare och källarmästare på Gutekällaren under 50-, 60- och 70-talen.
– Ni skulle sett Gutekällaren då. Det var nystrukna dukar, linneservetter och mattor från Dalarna, säger hon.
Synen har nu försämrats och hon har inte varit utanför dörren på tre år, mer än för sjukhusbesök, men hon håller sig ändå uppdaterad om vad som händer i omvärlden.
– Jag håller på att bli blind, nu kan jag inte längre läsa och har avsagt mig Gotlands Allehanda, min kära, som alltid låg nedanför dörren varje morgon. Vi har haft den sedan vi gifte oss 1938, säger Ebba som nu har gått över till att lyssna på taltidningen.
Hon träffade sin blivande make Inge Fredricson år 1937 och året därefter gifte de sig.
– Min man var den godaste mannen. Jag träffade honom nere på hamnen. Då fanns inga värmeledningar så jag skulle elda i kaminen, då kom han in och jag blev kär på en gång.
Att just hon nått den aktningsvärda åldern 100 år har flera orsaker, menar Ebba.
– Jag har varit mig själv i hela mitt liv och aldrig förställt mig. Jag har varit naturlig och alltid glad. Min mamma sa till mig: "Ebba du ska aldrig gräma dig över något du inte kan göra något åt för då förstör du din själ". Jag har klarat det, jag har klarat allt, säger hon.