Videon är inte längre tillgänglig
Hjältar kan anta väldigt många olika former. Vissa räddar eller hjälper andra människor genom snabba osjälviska hjältehandlingar. Andra ser till att personerna i dess omgivning mår bra, varje dag, året om. Janne Eriksson tillhör onekligen den senare sortens hjälte. Han är vaktmästare i Hemse ishall och den sista av fem nominerade till det nyinstiftade priset Hela Gotlands Hjälte.
Personen som nominerat Janne Eriksson till priset heter Mona Engström och är mamma till ett av alla de barn som besöker ishallen mer eller mindre varje dag. Hon beskriver den 60-årige vaktmästaren som en riktig vardagshjälte.
– Han skjutsar hem barnen om det regnar ute, han åker och hämtar träningskläder om någon glömt det och om någon glömt sin mat ger han dem en slant att handla för. Han ser till att alla trivs och han gör saker som ligger långt utanför hans arbetsbeskrivning. För mig är han vaktmästaren med stort hjärta för både stora och små, säger hon.
Janne Eriksson själv blir glad och rörd över Monas ord, men tycker inte att det han gör är något speciellt. Eller som han säger flera gånger under intervjun: "Vad är problemet?".
– Jag gillar inte att se problemen. Är det någon som behöver hjälp med något så får man ju försöka fixa det. För mig är det konstigt när någon säger att man inte har tid. Man tar sig tid, sån är åtminstone jag, säger Janne Eriksson, och tillägger med ett skratt:
– Man är som man är för att man inte blev som man skulle.
Janne berättar ödmjukt att han älskar sitt jobb, och att han brinner för att jobba med människor, stora som små. Just de små blir det av naturliga skäl så att han lägger mer tid på i ishallen.
– Det är så många barn som har det tufft och far illa av olika anledningar. Kan jag hjälpa någon att få en så bra start på livet som möjligt så gör jag ju gärna det. Alla behöver ju någon att prata med.
Janne Eriksson beskriver hur många barn kommer och hänger med honom och kollegan Tolle i deras lunchrum. Där får de en vuxen att prata med, någon som lyssnar eller kanske hjälper till lite med läxorna. En som spenderat många timmar i nämnda lunchrum är nuvarande NHL-stjärnan Johan Larsson.
– Ja, han satt ofta och häckade med oss i lunchrummet, och han hade sitt mellanmål i vårt kylskåp, säger Janne med ett leende, men tillägger snabbt:
– För mig är dock alla barn lika mycket värda. Jag struntar i om man blir en ny Johan Larsson, jag vill bara att alla ska få vara med och att alla ska få ha kul. Småungarna är minst lika mycket värda som vårt A-lag. För mig är breddverksamheten jäkligt viktig. Alla kan inte bli stjärnor.
Eldsjälen Janne vill inte gärna framhäva sig själv, utan beskriver sig som en kugge i hjulet.
Hur känns det att bli kallad för en hjälte?
– För mig är en hjälte någon som räddat någon eller liknande. För de som får hjälp av mig kanske det är en hjälteinsats, men för mig spelar det ingen roll. Det känns ju så självklart att ge en hjälpande hand till någon som behöver det.