Gotländskans sårbarhet belystes på möte i Stockholm

Tystnar gotländskan? Hur går det för gutamålet?
Det var kärnfrågorna när Gotlands Gille i Stockholm en kväll i september arrangerade ett panelsamtal om utmaningarna för dialekten och gutamålet.
Det blev ett innehållsrikt, underhållande och engagerande möte som påtagligt fångade de församlade åhörarnas intresse.
En utgångspunkt var de poddprogram som journalisten Amanda Heijbel publicerat, under rubriken ”När gotländskan tystnar”. Serien, som finns på nätet, inleds med vittnesmål om hur allt färre talar dialekten och skolbarn som berättar att nästan ingen kamrat talar gotländska. Serien bygger på en rad intervjuer och även en enkät till öns grundskolor, varav de flesta svarade att högst två procent av eleverna talade ”märkbar gotländska”.
Att dialekter förändras beror mer på kompisar än på föräldrarna, konstaterade Amanda Heijbel. ”Språk ändras alltid, men ibland går det väldigt snabbt och då tippar det över. Jag tror att gotländskan är där just nu. När få talar dialekten är den sårbar. Det finns en stor kollektiv sorg och frustration över att något tas ifrån oss”, sade hon.
Gutamålsgillets ordförande Lotta Sandström uppgav bland annat att rätt många i När ännu kan tala gutamål. Hennes gille arbetar både med att dokumentera historien och sikta framåt, till exempel genom en nyordslista för vår tids fenomen.
Gutamålsgillets vice ordförande Lars Kruthof gav en bred historisk och vetenskaplig bakgrund. Han framhöll exempelvis att språket har flera dialekter på ön, att fårömålet kan vara äldre än övrigt gutamål och att språkskillnaden varit stor mellan östra och västra Fårö.