Gutamålsgillets buldardag i Sproge

Gutamålsgillets buldardag i Sproge. Sedan 2010 har vi samlats till Gutamålsgillets buldardag, sista lördagen i januari, i Sproge församlingshem. I år blev vi precis de 20 som vi dukat för. Samma människor och nya människor. Till och med någon som är mycket yngre än vi andra. Men Sune saknades, orkade inte; varje gång har han berättat något om sin ungdom i Sproge. Han är en av de sista som ännu talar gutamål, som har känsla för språket. Visst var det i strandsocknar som det levde kvar.
Läsa kan vi. Ruth läste ett av ”Massans” brev, från den tid när våra tidningar tog in mer gutamål, små pasjasar som skojade med vänner och sockenbor. Sånt vågar man inte numera. Lite skabrösa fick de gärna vara också. Där har vi språket; inte bara samla gamla ord.
Så vi övar på att läsa gutamål. Några meningar från en liten historia av Roland Olsson, där ett ord ska sättas in. Det ger anledning att prata om ord som körkmackar och tåskblåmmar. ”Var nånstans” kan på gutamål heta både ”va pla” och ”va hänne”. Sånt är roligt.
Som vanligt blir det årets första fastlagsbulle till kaffet och mycket buldar. Sven-Eric Snoder höll ihop det hela och Johan Edberg representerade Hembygdsföreningen. Den kontakten är viktig. Språket kan bara leva i ett sammanhang.