Ljusstöpning - tradition, kultur och folkbildning På Vibble gård i Stenkumla församling lever en gammal tradition vidare. Ljusstöpning, ett hantverk med medeltida rötter. Tack vare diakon Christina Nimmerfalks engagemang och samarbete med Sensus har detta blivit en årlig höjdpunkt i över 15 år. Traditionen förenar kulturarv och folkbildning, och Christinas mamma, Birgitta, är med och ser till att allt går rätt till.
Ljusvekar binds upp på träpinnar och ljusmassan, tillsammans med återvunna ljusstumpar från kyrkorna, smälts ner. Gruppen består av både erfarna ljusstöpare och nybörjare, där de erfarna generöst delar med sig av sina kunskaper. Processen kräver noggrannhet och tålamod, där varje ljus doppas i den varma massan och hängs på torkställningar, upprepade gånger för att få rätt tjocklek.
Rummet fylls av samtal och skratt, och Margit, 94 år, delar med sig av historier från sin barndom. Hon minns hur en grupp kvinnor samlades hos hennes mor en kväll om året för att stöpa ljus hela natten till klockan 4 på morgonen då deras årsförbrukning av ljus var färdigstöpta.
När dagen går mot sitt slut och de färdiga ljusen hänger på rad, ser deltagarna med glädje på resultatet av sitt arbete. En del av ljusen säljs till förmån för Act Svenska kyrkans julkampanj.
Ljusstöpningen visar hur gamla hantverk kan förena människor och hålla kulturarvet levande, i linje med Sensus mål att stärka individens och samhällets utveckling genom kultur och lärande.
Några röster från dagen om vad som är bäst med ljusstöpningen: gemenskapen, att hålla hantverket levande, den goda maten, och alla historier och berättelser som delas.
Ljusstöpning - tradition, kultur och folkbildning
Ljusvekar förbereds till ljusstöpningen.
Foto: Lotta Lundberg-Ericsson
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!