Världsarv på gott och ont Visby ligger långt framme i hanteringen av världsarvet. Detta sade förre länsantikvarien Lennart Edlund när han den 19 november föreläste för Gotlands Humanistiska Förbund, om Världsarv på gott och ont. Han inledde med några bilder på världsberömda Taj Mahal och Akropolis och berörde svårigheten att hantera balansen mellan önskvärda inkomster och horder av turister som tär på omgivningen.
Resiliens, motståndskraft, är modeordet när det gäller att hantera detta problem. Ett slående problem är att man måste decimera antalet besökare i Nôtre Dame innan branden, för att inte besökarnas utandningsluft skulle skada valven.
Det finns över 1200 världsarv, varav Sverige har 15. Visby blev världsarv 1995. Kyrkoruinerna, ringmuren och spår av den uråldriga stadsplanen är de faktorer som ligger till grund för utnämningen. Drivande bakom utnämningen var länsantikvarien Marita Jonsson och stadsarkitekten Lars Grönberg.
Visby världsarvorganisation har en utmaning i att balansera den massturism som kryssningstrafiken utgör och önskemål om en levande, trivsam innerstad. Många undrar var pengarna hamnar. Tillför turismen något? Lennart Edlund menar att man med fog kan vara kritisk. Han ser dock en tillgång i organisationen som med strategi, handlingsplaner och forskning hanterar situationen.