Är gotländska på väg att dö ut?

Är gotländskan på väg att tystna? Vi äldre vill inte tro det, men så är det, säger journalisten Amanda Heijbel. Hon föreläste för Aktiva seniorer den 5 augusti i Tjelvarkyrkan. Hennes barn försäkrar att ingen på deras skola i Visby talar gotländska. Hon har frågat lärare på landet och får samma svar. Barn har lite svårt att förstå far- och morföräldrar.
Vad är då gotländska? Främst intonationen. Det hörs att man är gotlänning. Ordslut på a: höre, läse. Så former som avviker från svenska: tösar, böckar, ”hur kännar du di?”; ”va sajar du”… Och förkortningar som ”han har int kumm ännu” eller ”ja vill sitt här” Några ord från gutamål som ”i nättres”, ”båns”, ”vät”. Försvagade diftonger; mina vänner i Uppsala frågade: ”hur stavar du till hu?” fast jag sa inte häu.
På 1800-talet fick alla barn gå i skola och lära sig läsa och skriva på svenska. Då minskade gutamålet, rätt långsamt, och den svenska dialekten gotländska utvecklades. Redan nu dör den alltså. Varför? För 100 år sen fanns en medveten likriktning. Skolan ville få barnen att tala rikssvenska. Men så är det inte nu.
Heibel pekar på att vi är en liten folkgrupp och vi har alltid haft inflyttning från fastlandet. Men ännu för några årtionden sen tog barn språk efter sina föräldrar. Det hördes vem som hade växt upp med infödda föräldrar och vem som var hitflyttad.
Då finns väl ingen annan förklaring än att språket i filmer, spel och chattar, i datorer och mobiler, tar över helt. Dialekterna försvinner på andra håll i landet också. Trots vår tids större tolerans för avvikelser är rikssvenska lite finare.