Lars Bäckman är en riktig husentusiast

Lars Bäckmans pappa älskade gamla hus, det var så det började.
- Jag hade en vision om att när jag var 30 år skulle jag vara gift, ha två barn och ett gotlandshus i Hogrän, men så blev det inte.
Så inledde Lars Bäckman sitt föredrag för Senioruniversitetets medlemmar om gotländska hus.
- Vikingarna hade långhus i ängena, även om det idag bara finns rester kvar av dem, och liknande hus fanns också i Norge, på Hebriderna och Färöarna. 
Idag tänker vi ofta på stenhus, men faktum är att bulhus var den vanligaste tekniken under 1300 år.
- Men på 1100-talet, då började man bygga i sten! Kyrkor, kastaler, bostadshus. I Visby byggde man som i Tyskland, och landsbygden ville inte vara sämre. Stavkyrkorna revs och man byggde nya i sten.
1361 var guldåldern över. Upp mot 50 procent av befolkningen hade dött i digerdöden, och först på 1600-talet började vi bränna tjära för export och fick på så vis bättre men det byggdes ändå få stenhus under den här tiden. 
- Men 1757, då kom stenhusförordningen! Upp till 20 års skattebefrielse kunde man få, berättade Lars.
Orsaken var dels att förhindra bränder, dels att spara på skogen som behövdes till kalkugnarna. 
På 1900-talet när landsbygdens folk flyttade in till stan kom konstnärer från Stockholm att upptäcka inte bara det gotländska ljuset utan också husen, och de tog hand om dem.
- En som bidrog till det var Erik Lindqvist, kamrer på Handelsbanken i Havdhem. Han skickade en lista över tomma hus på Sudret till KRO, konstnärernas riksorganisation.
Och Lars Bäckman själv då och hans husdrömmar? Jodå, sedan 2010 har han en gammal gård i Eksta.