13 fullmånar och 12 nymånar

Det nya året börjar med att jordklotet den 4 januari kl. 16.00 kommer till den punkt i banan som ligger närmast Solen. Skillnaden mellan de inre och yttre punkterna i banan är så liten som 3 procent, men i vägsträcka utgör dessa ynkliga procentenheter 5 miljoner kilometer, motsvarande c:a 13 gånger avståndet mellan Jorden och Månen. Jordklotets klimat anses inte påverkas av denna skillnad.
Det nya året bjuder på 13 fullmånar och 12 nymånar. Den första fullmånen inträffar den 11, med nymåne den 26. Natten före fullmånen är dessutom Månen i sitt närmaste läge och bör då vara extra praktfull. Året bjuder också på två sol- och inte mindre än fyra månförmörkelser. Den första solförmörkelsen inträffar redan den 26 januari. Tyvärr kan den inte observeras hos oss. Om man vill se den måste man resa till de södra delarna av vårt jordklot, t.ex. Sydafrika eller Australien.

Merkurius kan vi se som "aftonstjärna" en liten bit in i januari. Sedan kommer den för nära Solen, men dyker upp på nytt framåt vårkanten. Det blir ett möte mellan Merkurius och Jupiter den 1 januari - se nedan! Venus fortsätter att öka i ljusstyrka under hela månaden och är som längst borta från Solen den 14, men kommer sedan att synas allt bättre i takt med att mer och mer av dess yta blir belyst.
Mars fortsätter med den kurragömmalek som den började med under sommaren 2008, då den rörde sig in på andra sidan Solen. Det dröjer dock ännu flera månader innan den blir synlig på nytt. Även Jupiter är nu på samma väg och sedan den runt 20 januari kommit in bakom Solen dröjer det ännu ett par månader innan vi får se den på nytt.
Till skillnad från de nämnda planeterna går Saturnus som en exemplarisk himlakropp upp om kvällarna och kan sedan ses hela natten. Ljusstyrkan ökar också stadigt. Vad beträffar de yttersta planeterna befinner sig Uranus i norra delen av stjärnbilden Vattumannen och rör sig ännu längre norrut, medan Neptunus håller till i övre vänstra delen av Stenbocken. Även den rör sig sakta norrut. Just nu står de båda mycket lågt på himlavalvet.
Den 1 januari får vi uppleva ett möte mellan Merkurius och Jupiter - den förra på ingående och den senare på utgående. Leta upp den starkt lysande "aftonstjärnan" Venus och ta sedan en titt en bit neråt höger. Där syns lågt nere vid horisonten två planeter ganska nära varandra, med Merkurius till vänster och Jupiter till höger.
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Jorden passerar genom meteoroidsvärmen Kvadrantiderna under första januariveckan, med maximum 3-4 jan. Med tanke på den kommande fullmånen ser man dem troligen bäst efter midnatt, när Månen gått ner. Denna svärm kallas i nutiden även Bootiderna eftersom den ser ut att stråla ut från Bootes (Björnvaktaren).

Ibland blir man verkligen mystifierad. "3290 Martebo", läser jag, men vad är detta? Det ser ut som ett ofullständigt postnummer där den inledande sexan saknas. När jag läser vidare hittar jag "7545 Smaklösa" och då är saken klar - det är fråga om asteroider. Objekt nummer "3290" är således asteroiden Martebo - en av de "svenska" asteroiderna på natthimlen. Artikeln jag ögnar genom finns i senaste numret av Populär Astronomi och handlar om "Blågula asteroider" och är författad av Claes-Ingvar Lagerkvist (med Marteboanknytning) och Gerhard Hahn. Den förstnämnde är f.ö. den astronom som 1998 upptäckte och döpte asteroid 7545 till "Smaklösa".
Den första och även största asteroiden, Ceres, upptäcktes redan 1801. Sedan dess har den i nutiden på grund av sin storlek lämnat sin asteroidstatus och fått rang, heder och värdighet av dvärgplanet tillsammans med den degraderade Pluto, som inte längre räknas som fullvärdig planet. Snart sagt varje vecka upptäcks nya objekt i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och nu omfattar listan fler än 175 000 registrerade objekt. Man räknar med att det finns flera hundratusen av dessa små himlakroppar ute i rymden.
De "svenska" asteroidernas antal uppgår i dagens läge till 205 objekt, varav 34 "gotländska", efter vad jag har kunnat konstatera - med reservation för ev. missar. 5080 Oja är inte inräknad, eftersom jag inte finner någon gotländsk referens hos den och med tanke på att 10123 är döpt till Fideöja. (Vem är f.ö. 9275 Persson bland de "fastländska" uppkallad efter?) Kanske gamle Christopher Polhem också borde ärats med en nyupptäckt asteroid? Några namnförslag till fler nya upptäckter: Bysen, Tjelvar och Rabbisen - håll till godo - jag bjuder!
Fem asteroider har geologisk anknytning som t.ex. 10103 Jungfrun och 10104 Hoburgsgubben, medan det finns fyra med historisk anknytning, t.ex. 10807 Uggarde och 10808 Digerroir. Resten handlar om ort- och sockennamn, från 9558 Fårö i norr till 9374 Sundre i söder. Trevligt att vår ö blivit så välrepresenterad på natthimlen!