Årets guide till himlen har landat i bokhandeln

Boken inleds som vanligt med ett förord som ger värdefull hjälp om hur man ska kunna göra sina observationer lite mer givande. Författaren klargör också att man inte behöver ha någon avancerad utrustning för att göra de iakttagelser han berättar om. Efter detta kommer ett kort kapitel med en översikt över vad som kommer att hända på himlavalvet under det kommande året och även en kortare översikt för 2010.
Huvuddelen av boken tas upp av veckoöversikter, var och en på sitt uppslag. Här kan man för varje vecka på vänstersidorna se när Solen går upp och ner, hur Månen ser ut och vilka möjligheter det finns att se de olika planeterna.
Solkartorna kan verka lite svåra att förstå, men på sid. 124-129 finns förklaringar till dem, måndiagrammen och veckouppslagens texter. I likhet med förra årets upplaga finns också för varje vecka en ruta, som visar hur de olika planeterna kan ses vecka för vecka under hela året samt även en animation som detta år visar solförmörkelsen i augusti.

Djupdykning
På högersidorna i uppslagen finner man jämsides med tips om vad som under respektive vecka är aktuellt ifråga om planeter och stjärnor, men också mer speciella tips, till exempel "Kallaste dvärgen", "Sommartriangeln" och "Avståndsmätning".
Merkurius brukar vara knepig att hitta och får därför mer ingående beskrivningar och skisser för de få tillfällen den går att se, som t.ex. i veckorna 1, 6, 16, 41, och 51. Uranus når under året som längst bort från oss, men i uppslaget 21-27 september får man hjälp med att hitta den. Mycket skarpögda iakttagare kanske ännu se den med blotta ögat, men författaren rekommenderar för säkerhets skull att använda en kikare.

Galileo Galilei
Mot slutet av boken finner man åtta stjärnkartor som visar himlavalvets utseende under olika delar av året. Här och där finns även lite längre inslag, till exempel "Jakten på Vulcanus", "Månförmörkelser i Sverige 1700-2300", "Behovet av häcklare", "Vintergatan 400 år", "Skymningens längd" samt den sedvanligt återkommande "Liten världsbild på en minut".
Av speciellt intresse är artikeln om "Astronomiåret 2009" - med tanke på att detta år är 400 år sedan Galileo Galilei började utforska natthimlen med hjälp av teleskop och därmed grundlade den nutida astronomin, med Solen som centrum i vårt planetsystem.

Lästips
Allra sist följer lästips, adresser till de två landsomfattande astronomiska föreningarna, några tidskrifter samt ett bra register. Om man är intresserad av att praktiskt studera natthimlen och även lära lite annat om astronomi och vår världsbild är denna bok son vanligt ett trevligt och bra hjälpmedel som man kan använda vecka efter vecka under hela året.

Årets guide till himlen har landat i bokhandeln

En av de årligen utkommande "guideböcker" som visar vad som finns att se på natthimlen under olika delar av året, är Per Ahlins "Astronomisk Kalender 2009".