Bengt Wellhagen till minne
Bengt Wellhagen var född i Risinge, Östergötland. Efter studentexamen i Stockholm 1948 sökte han sig till dåvarande Gotlands infanteriregemente (I 18). Där blev han fänrik 1951.
Han ägnade sig samvetsgrant åt trupp- och frivilligutbildning, innan han 1974 kallades att bli chef för mobiliseringsavdelningen. Detta stora chefsansvar utökades avsevärt 1982, när alla Visbyförbandens mobiliseringsavdelningar sammanslogs till en enda i militärkommandostaben. Denna chefspost innehade han till sin pensionering 1988.
Under det kalla krigets stora mobiliseringsövningar fyllde Bengt en central funktion. Det gällde att få de fastlandsvärnpliktiga, som kom med flyg eller båt, att sammanstråla med de Gotlandsvärnpliktiga till välfyllda förråd och att därefter direkt få dem klara för strid.
Få mobiliseringsorganisationer kan ha varit så väloljade som den på Gotland. Detta ledde till Bengts överstelöjtnantsbefordran 1974.
Det utmärkande för Bengt Wellhagens karaktär var orubblig hederlighet och plikttrohet. Inget fick lämnas åt slumpen. Det visste både hans chefer och underlydande. De lärde sig också uppskatta hans höga moral.
Dessa egenskaper kom väl till pass även i det gotländska frimureriet. Bengt recipierade i logen S:t Nicolaus 1958 och var dess Ordförandemästare 1992 - 1994. Han bar då ansvaret för kulturaktiviteterna kring S:t Nicolai ruin för vilka han och hustru Märta verkat aktivt flera år tidigare. Därmed lades grunden till Kulturföreningen S:t Nicolaus, som övertog ansvaret 1994.
Bengt Wellhagen var en noggrann frimärkssamlare samt hade stort intresse för litteratur. Han ägde ett rikt bibliotek, där Gotlandica intog en framträdande plats. Han var nämligen mycket fäst vid Gotland natur och kultur - särskilt kyrkorna.
Dessa stillsamma intressen passade Bengt Wellhagens anspråkslösa natur. Det är många som sörjer denne stilige och rakryggade officer.
Så jobbar vi med nyheter