Hans händer och hans tankar var det som byggde upp den ungdomsgård som fylldes till bredden och utbildade Gotlands unga om sex och samlevnad.
Men hur hamnade du på Gotland?
– Det är tillfälligheter alltihopa. Jag hade levt i idrottsvärlden och fick välja mellan min familj och idrotten till slut.
Med fru och barn flyttade familjen Järlö in på Jungmansgatan. Det var februari 1973 och Owe fick uppdrag att starta en fritidsgård.
– Man sa att det var hemska problem med ungdomar i Gråbo, berättar han.
Fritidsgården öppnades i ett skyddsrum i Bogen 1, en bit från lokalerna där Puma i dag huserar. Men uppdraget tärde på Owe. Till slut stod han inte ut. Något måste ändras. Och den ändringen blev Pumas signum under Owes ledning på 70- och 80-talet. Öppenhet, ärlighet – och sexualupplysning.
– Jag kom ifrån idrottsvärlden där jag levde i lögner. Jag var "bäst på att älska" och dumpade tjejer på rad, berättar han.
Det är en känslosam Owe som sitter i nuvarande Pumas caféteria. Medan tjejerna spelar spelet "Snabbis" vid vårt bord får Owe kämpa för att få fram ord. Hans ögon blir tårfyllda samtidigt som de fyra tjejerna kämpar med att förklara ordet "mellangård" för varandra.
– Aldrig i helvete att jag skulle låta ungarna fortsätta så som jag gjorde. Jag ljög och kunde inte fortsätta leva så bland ungdomarna.
I dag är gården bemannad av fem heltidsanställda fritidsledare, precis som Owe krävde när han återupptog engagemanget i Puma. Många vuxna skulle finnas på plats och finnas till.
– Vi kunde sitta en hel kväll med någon och då fick ingen störa. Det är samma ideologi idag.
Owes vändpunkt kom med kärleken till ungdomarna.
– De skulle inte må så dåligt som jag hade gjort i 27 år.
För att lyckas med det skapade Owe Järlö en plats där det var okej att bara vara. Vuxna som pratade och lyssnade och sa ja och nej.
Det som Puma nu är känt för var då, på 70-talet, radikalt.
– Att vi hette Puma och skulle prata sex med ungdomarna; det blev ramaskri, berättar Owe.
Men problemet med det sportmärkesklingande namnet löste en trettonåring:
– Han förklarade att Puma minsann betydde "Pålitlig ungdom med ansvar". Där räddade han oss, säger Owe och skrattar.
Men Pumalokalerna drabbades av mögel. Owe Järlö, mögelallergiker, kunde till slut inte ens gå in i lokalerna. Han tvingades sluta, och en framgångsrik karriär på Radio Gotland tog vid, men Owe säger ändå:
– Jag hade aldrig slutat här om inte jag blev allergisk.
Hur kändes det att tvingas lämna sitt livsverk?
– Fruktansvärt.
Tjejerna som spelar ordspel försöker nu förklara kvinnans reproduktionsorgan.
– Men där mens kommer ifrån!
– Livmoder!
Owe Järlös livsverk fortsätter att öppna upp ungdomar på Gotland, även fast det hunnit gå fyrtio år.