Bjuder på praktfull fullmåne
Det blir fullmåne den 13 februari och denna fullmåne bör bli extra praktfull, eftersom Månen kommer att stå som närmast Jorden redan följande kväll. Tillhörande nymåne inträffar den 28 februari. Det blir ingen sol- eller månförmörkelse under den kommande månaden, men håll utkik i mars, för då blir det både mån- och solförmörkelse!
Merkurius börjar synas som "aftonstjärna" strax efter solnedgången från mitten av februari och ett par veckor framöver. Ett intressant, men mycket svårobserverat möte mellan Merkurius och Uranus inträffar den 14 februari kl. 16.31 - således strax före solnedgången. De står då så nära varandra som 83 bågsekunder, vilket innebär att de tycks vara så nära varandra som om man försöker observera en enkrona på ett avstånd av 60 meter!
ttt
Venus fortsätter att vara "morgonstjärna" under hela februari, medan Mars fortsätter med att gå upp under förmiddagen och sedan syns från kvällningen fram till tvåtiden på natten i början av månaden, men går ner allt tidigare för varje natt.
Jupiter går upp en timme innan Mars går ner, men blir allt tidigare för varje natt och går då upp en kvart efter midnatt i slutet av månaden. Den syns sedan fram till gryningen. Dess månar genomgår åtta förmörkelser under den kommande månaden och av dessa står den innersta månen Io för hälften.
Saturnus går under februari upp under eftermiddagarna och syns sedan hela natten, men förbleknar till en början av gryningsljuset, men blir tidigare under månaden och mot slutet av månaden bör den kunna observeras ända tills den går ner vid halvsjutiden.
ttt
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden, men Jorden passerar däremot genom två meteoroidsvärmar. Först kommer Alfa-Auriginiderna, c:a 5-9 februari, men denna svärm är så utbredd och diffus att man inte tydligt kan urskilja när maximum inträffar. Den har fått sitt namn på grund av att den ser ut att stråla ut från stjärnbilden Auriga (Kusken). Den andra svärmen är Delta-Leoniderna och håller på mellan 15 februari och 15 mars, med maximum omkring den 25. Namnet syftar på att den ser ut att stråla ut från Leo (Lejonet). Man känner inte till de båda svärmarnas moderkometer.
Även om man inte ser mycket av Alfa-Auriginiderna kan det vara intressant att titta på Kusken, den stjärnbild som de tycks stråla ut från, eftersom den brukar vara praktfull så här års. Den är enligt sägnen uppkallad efter den atenske kungen Erichtonios, som uppfann den fyrspända vagnen. Han var f.ö. son till smideskonstens gud Hefaistos. Man hittar Kusken ganska högt uppe på himlen en bra bit bakom Karlavagnens bakre två stjärnor och lite "inklämd" mellan Tvillingarna, Oxen och Perseus. Den har sju stjärnor med större ljusstyrka än fyra, bland de totalt 90 stjärnor som är synliga för ett obeväpnat öga.
ttt
Capella (Alpha), "Getstjärnan", är ljusstarkast i Auriga och är en spektroskopisk gul dubbelstjärna. De båda komponenterna kretsar runt varandra på 2,7 år och förmörkar varandra då och då. Menkarlina (Beta) är en annan förmörkelsevariabel med två vita komponenter. En liten triangel snett ner åt höger från Capella kallas Killingen och består av förmörkelsevariabeln Sadatoni (Zeta - en liten blå som kretsar kring en orange jätte), den vita Eta Aurigae samt Epsilon Aurigae. Den senare är en förmörkelsevariabel, där den ljusa stjärnan och en skiva av mörkt material kretsar kring varandra, med en omloppstid av 27 år.
Epsilon Aurigaes mörka partner ansågs tidigare vara den största stjärnan i universum, men man är inte längre säker på detta. Om den placerades i centrum av vårt solsystem skulle dess ytterkant ligga vid Saturnus-, ev. ända ute Uranusbanan. I Auriga finns flera stjärnhopar, bl.a. en korsformad, en halvmånformad samt några andra, som är mer svårobserverade.
Så jobbar vi med nyheter