Edith Höglund
När hon var 16 år fick hon arbete på ett pensionat i Ljugarn som barnflicka åt de gästande familjerna. Hon blev erbjuden tjänst som hembiträde hos en av familjerna och flyttade till Upplands Väsby. De skolade henne i umgängesregler, vilka blev ett bra komplement till den enkla men rättframma fostran som föräldrarna stått för. Där var hederlighet ett rättesnöre och det var inte tillåtet att föreställa sig, "skap si till" som man sa. Det fick hon lära på annat håll.
Hon fortsatte som hembiträde några år för att sedan få anställning på Lumalampan i Stockholm. Huvudsysslan var att montera glaset till glödlampan. Efter ett tiotal år i Stockholm återvände hon till Gotland.
Hennes nu avslipade gotländska dialekt möjliggjorde arbete som växeltelefonist på Stadshotellet i Visby. På Statt träffade hon Fritz, den man som hon kom att tillbringa de resterande sextio åren med. Tillsammans fick de Ove och Agneta.
Efter småbarnsåren återgick hon till arbetslivet. Hon blev arbetsförmedlingen och Länsarbetsnämnden trogen och slutade som bokhållare på Länsarbetsnämndens kassa 1984.
Förutom siffror så kunde bokstäver engagera och hon satt gärna med ett korsord eller läste. Edith hade en positiv livssyn. Hon var synnerligen sorterad i huvudet och hon förväntade sig det samma av omgivningen.
Hon trivdes bäst i trädgården och bland sina krukväxter. Hon njöt varje vår av att se sticklingar trängas på alla fönsterbrädor för att senare planteras ut i rabatter och växthus. Denna vår blev det inte så många fröer satta för krafterna räckte inte.
Trots svårt lidande av mångårig reumatism och under de senaste åren tillstötande besvär höll hon hoppet uppe och ville åter själv få blomma.
Hon sörjes närmast av maken Fritz i hemmet. Sonen Ove Höglund med sambo Ylva Westberg, Lummelunda, dottern Agneta Wiberg Höglund med make Hans Wiberg Lummelunda samt barnbarnen Jonas, Maria, Sara och Kajsa.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!