Elisabet Uhr
Elisabet var Visbyflicka, född 1935. Föräldrarna var båda lärare, hennes far överlärare på Solbergaskolan i Visby, med den tidens titel för en rektor. Den röda trävillan intill skolan, där de bodde, är nu borta.
Elisabet började spela piano när hon var fem år. 17 år gammal kom hon in på Musikaliska akademin för utbildning till konsertpianist. Då hade hon gett sin första egna konsert på Läroverkets aula.
Sedan har vi, hennes gamla skolkamrater, inte vetat så mycket om hennes liv. Hon höll inte kontakt med oss. Nu gjorde hennes syster Kristina en riktigt fin minnesstund.
Hon berättade hur var och en där stått Elisabet nära. Min väninna och jag var hennes äldsta vänner från Läroverket.
Sedan kom kamrater från akademin och från yrkeslivet.
Vid vårt bord satt en operasångerska, Jadwiga Koba, som sjungit Kristinas roll i Ruinspelen. Där medverkade Elisabet också i många år.
En yngre norsk man hade spelat fyrhändigt med henne på många konserter. De hade gett 40 konserter inom projektet Kultur i vården. Där fanns också vänner från hennes sista år, då hon drabbades av Parkinson.
Samtalet kring bordet gjorde helt klart att Elisabet levt sitt liv i musikens värld, med musiker.
I hennes hem har musikervänner träffats och spelat och sjungit. Ett helt annat liv än vi andra, som gifte oss och fick barn.
Det fanns foton som visade, hur vacker hon var, med sitt långa svarta hår och den vita hyn.
I det fina porträttet tyckte jag mig se stark integritet, intelligens, humor.
Minnesstunden efter konsertpianisten Elisabet Uhr avslutades med några ljusa vackra pianostycken av Grieg, spelat av en musikervän.
Så jobbar vi med nyheter