Glatt möte med gamla skolkamrater på Maries café

På plats är ett glatt gäng 30-talister som gick i Solbergaskolan samtidigt om än inte i samma klass.
Nu, efter åren som gått, är de alla 70 år när de träffas igen. Igenkännandet är stort och kramarna många.
- När vi var yngre då var Visby inte så stort. På den tiden var man närmare varandra och kände till alla Visbybor.
Göran Karlsson konstaterar att även om åren har gått så stannar minnena kvar.
- Vi som har varit kvar på ön har setts i olika sammanhang. Men de som flyttade till fastlandet är svårare att komma ihåg. Särskilt namnen och då blir det till att fråga.
Några är födda 1938 och började skolan ett år tidigare än de andra. De flesta är födda 1939 och vissa prickade med några dagar in 1939 som födelseår.
- Jag hann leva tio dagar på 30-talet, skrattar Åsa Ardin Kedja medan de gamla skolkamraterna samlas.
Så kommer Nåjen, Nils-Åke Johansson, som har bott 38 år i förskingringen. Men kamraterna från skoltiden känner igen honom.
- Det blev Stockholm och Uppsala för min del, berättar han som i skolan ficksin namnförkortning som tillnamnet Nåjen av skollärare Simon Karlsson. Senare blev det bara Nåj, det räcker, säger han.
Gamla vänner från skoltiden dyker upp och namn flyger i luften.I vimlet välkomnas Mona Siltberg född Hellström, och Kerstin Larsson, född Stengård, av Ingemar Ahlgren.
Som en spindel i kamratnätet har han ringt runt och trummat ihop 20-talet gamla skolkamrater.
- Maries café är den perfekta mötesplatsen, slår han fast med armen kring radio Gotlands cafévärdinna vars efternamn, Winarve, sällan nämns.

Glatt möte med gamla skolkamrater på Maries café

- Vem är egentligen 70 här? Ingen av oss är det i hjärtat i alla fall, skrattar MarieMarie Winarve, 45 år i december, har bjudit in 30-talister till radions fredagscafé.